Avsnitt 151 av Med målet i sikte: Demokrati i vardagen; mer än bara en röst vart fjärde år – med Hanna Gerdes

Makten är till låns.

Nu ger jag dig mitt förtroende att ta ansvar.

Men all makt i Sverige utgår från folket.

Så det är fortfarande ett sätt att säga att du får den här makten till låns.

Men missköter du den, då kommer du inte få behålla makten sen.

I Med målet i sikte pratar vi ofta om hur vi kan ta ansvar

och påverka vår egen framtid.

Men i det här avsnittet kliver vi ett steg längre.

Det handlar nämligen om demokrati.

Vad det egentligen betyder, hur besluten påverkar oss varje dag

och hur vi kan göra vår röst hörd.

Alltså, mer än bara gå och rösta.

Och vi, det är ju du, Charlotte Ohlson.

Och jag, Lisa Gustafsson, som leder den här podden.

Och med oss har vi Hanna Gerdes.

Hon är folkrättsjurist, folkbildare, författare

och grundare av Hanna and Goliath Law Education.

Hanna har tidigare arbetat bland annat som utbildningschef

på Fonden för mänskliga rättigheter,

likabehandlingsstrateg på Försvarsmakten

och sakkunnig åt demokratiminister

och Diskrimineringsombudsmannen.

Hon har också vunnit priser kring demokrati

och mänskliga rättigheter och juridik.

Dessutom är hon ordförande för den globala människorättsorganisationen

Civil Rights Defenders.

Det var ju ett cv som heter duga.

En riktig demokratiexpert, med andra ord.

Varmt välkommen, Hanna.

Tack! Kul att vara här.

Nu har ju vi levererat ett intro på ett…

axplock av allt det du har gjort.

Men vill du berätta lite kort om dig själv?

Vad gör du om dagarna nuförtiden?

Och hur kommer det sig att du blev intresserad av demokrati

och mänskliga rättigheter?

Det är en jätteviktig fråga.

Jag tror dock att det började inte riktigt som ett intresse

utan snarare började som en erfarenhet.

När jag var åtta år gammal och gick ut genom dörren

så stod det en taxi och väntade på mig.

Och den här taxin körde mig till skolan.

Efter skolan var slut så stod det en taxi och väntade på mig.

Den körde mig hem.

Så här såg det ut dag in och dag ut under rätt många månader

när jag var en liten flicka.

Det var inte för många år senare som jag insåg

att inte alla flickor i Sverige åker taxi till skolan varje dag.

Det gjorde inte jag för att jag kom från en excentrisk, rik familj.

Utan därför att jag under en period av min barndom

växte upp på en kvinnojour.

När jag var liten bevittnade jag mycket våld.

Hemma. Det kom att påverka mig.

Det fick mig att börja fundera på saker som:

Vad betyder egentligen det här med frihet från våld, frihet från förtryck

rätten till sin egen kropp, makt, maktdimensioner, män, kvinnor?

Det var mycket såna saker jag började fundera på tidigt.

Skolan där jag gick… Vi hade samma typ av övningar.

Man har ju brandövningar i skolan. Vi hade brandövningar.

Vi lärde oss utrymning, men vi fick också lära oss inrymning.

Vi fick lära oss exakt var i klassrummet vi ska gömma oss

ifall det kommer nån med t.ex. en k-pist och vill skjuta ihjäl oss.

Jag gick i en liten skola i Sverige.

Jag är judinna och tillhör en liten judisk minoritet.

Det fick mig att fundera tidigt på:

Vad betyder egentligen det här att jag bor här, jag är uppvuxen

jag är född i det här landet, och ändå finns det människor som vill mig illa.

Jag förstod inte varför, för jag förstod inte vad jag hade gjort.

När nåt hände i en helt annan del av världen, som jag inte kunde påverka

så ändå fick det direkta effekter här hemma.

Jag tror att det var olika erfarenheter i mitt tidiga liv

som fick mig att fundera väldigt mycket på de här frågorna.

När man befinner sig i den typen

av situationer där man behöver fundera på just det här med…

Kan jag få skydd om jag ber om hjälp?

Kommer folk att tro på mig? Hur ser systemet ut?

Vad händer om jag inte har makt?

Om nån vill skada mig eller nån jag tycker om?

Då inser man att mänskliga rättigheter och demokrati

inte handlar om fina formuleringar i lagar och regler

utan det handlar om konkreta saker.

Och det är väldigt relevant i människors vardag.

Det kan man arbeta med på olika sätt, men för mig blev juridiken ett verktyg.

Jag utbildade mig till jurist.

Jag är specialiserad inom folkrätten och internationella rätten

som handlar om hur länder ska förhålla sig till varandra.

Men jag har jobbat specifikt med frågor som har att göra med

mänskliga rättigheter och demokrati.

Det handlar mycket om hur staten ska förhålla sig till oss

som medborgare och individer.

Vad får man göra mot oss och vad får man inte göra mot oss?

Det är så tydligt att allt jag jobbar med handlar om olika gränser.

Och också om vad det finns för system när vi behöver dem som mest.

Det kan vara vad gäller när jag söker ett jobb till exempel.

Vad gäller när jag behöver uppsöka Försäkringskassan.

Vad gäller när jag går till affären.

Får man säga nej till mig för att jag har en annan hudfärg?

Vad har jag rätt till för att det ska vara

tillgängligt om jag har en NPF-diagnos? Det är så brett.

Men det handlar om lagar, regler och ramar vi har satt i en demokrati

för att alla människor ska få plats.

Det är lite vad jag jobbar med, och bakgrunden till det.

Ett rejält why.

Jag tänker att jag har levt mitt liv på en räkmacka.

Allt det här som du beskriver har jag aldrig behövt utsätta

för på det sättet. Jag har bara tagit saker för givet på ett sätt.

Men har ändå hamnat in i den här världen av att saker ska vara rättvisa

och att man ska inkludera alla.

Men ja, vilket bra sätt att ta sig an problemet att utbilda sig till jurist.

Ja, precis. Sen kan man få utlopp för det på olika sätt.

Jag arbetar och har två hattar. Delvis har jag min egen…

verksamhet. Jag har en människorättsbyrå, Hanna and Goliath Law and Education.

Där jobbar jag primärt med utbildning.

Jag ser det lite som…

En viktig del är att göra mänskliga rättigheter och demokrati begripligt

i vardagen. Vad betyder det i det vardagliga?

Man pratar om barnkonventionen, funktionsrättskonventionen

diskrimineringslagen och mänskliga rättigheter. Det är väldigt stora begrepp.

Men vad betyder det när ett beslut fattas av mig när jag går i skolan?

Vad betyder det när jag är i en rekryteringssituation?

Vad betyder det i det praktiska? Det är ju då det blir relevant.

Det här omfattar nästan alla delar av samhället. Jag jobbar med de bitarna.

På min fritid är jag ordförande för en människorättsorganisation

som heter Civil Rights Defenders. Vi jobbar i 50 länder med nästan tre

300 partners, d.v.s. organisationer som försvarar mänskliga rättigheter

i väldigt svåra kontexter.

Det kan vara jurister som hjälper politiska fångar i Venezuela

som sitter i fängelse. Det kan handla om hbtqi-aktivister

i länder där det är förbjudet med homosexualitet.

Det är högt och lågt. Det är journalister. Det är en stor bredd.

En sak man inser är att om man inte har de här friheterna

tar man dem inte för givet. Det kan vara för att man i Sverige upplevt det

men också för att jag som jobbar internationellt…

Väldigt mycket av de sakerna, som att kunna mötas, att samtala

att kunna få ha vilken åsikt man vill och byta den med någon annan

att få tro på det man vill, att inte tro på nåt alls.

Tak över huvudet, mat i magen… Det är tusentals olika frågor det handlar om.

De är satta på undantag idag i större delen av världen.

72 % av jordens befolkning just nu lever i länder

som inte är fria demokratier, liberala demokratier.

Det är bara 29 länder i hela världen just nu

som klassas som fullvärdiga liberala demokratier.

Sverige är ett av dem. Det betyder inte att det inte finns problem och brister.

Det finns det i högsta grad, och det ska vi prata mer om.

Men det är värt att fundera lite på.

För vi har väldigt mycket frihet, och det får man inte ta för givet.

Därför blir frågan om att ta ansvar för demokratin, både i det vardagliga

men också att gå och rösta vart fjärde år när man har möjlighet, så viktigt.

Det är vår möjlighet att påverka hur framtiden ska se ut.

Och se till att det fortsätter att vara demokrati.

Du har varit inne på det redan, och pratat lite om det.

Vad demokrati betyder i praktiken.

Men hur kan vi märka det här i vår vardag?

Jag tänkte först beskriva… Demokrati är ett väldigt brett begrepp.

Det består av många olika delar, så jag tänkte nämna några av dem

och ge exempel på hur det tar sig uttryck i vardagen.

Men man brukar prata om att Sverige är en representativ demokrati.

Det är ett krångligt ord, men det betyder att vi väljer vart fjärde år vilka som ska företräda oss

vilka som ska representera oss, det vill säga vi väljer våra politiker.

Och det är ju de sen som vi ger förtroendet

att få vara med och bestämma hur samhället ska utformas.

Ibland får vi vara med och bestämma direkt.

Det kallas för direkt demokrati.

Det kan vara till exempel en folkomröstning.

Så det är det demokratiska styrsystemet, kan man säga, för ett land.

Till exempel om vi skulle ha euro eller inte, visst var det en sån?

Ja, exakt. Det är ett typexempel.

Har vi haft nån sån sen dess?

Nej, men vi har bara haft ett antal folkomröstningar i Sverige.

Kärnkraftverken… Hade vi även vänster och högertrafiken?

Precis. Det har varit några såna stora frågor där man haft folkomröstningar.

Det är ett exempel på direktdemokrati.

En viktig del av demokratin är att man ska ha fria och rättvisa val.

Att man har nåt att välja på. Det ska finnas flera partier att välja på.

Och att alla röster räknas rika. Min röst är lika mycket värd

som din. Det ska inte bero på om du är kvinna eller man

eller om du är 30 eller 70 år gammal

eller hur många språk du pratar eller hur mycket pengar du tjänar.

Varje röst räknas lika. Sen är det inte riktigt sant.

Man måste vara 18 år. Är man under 18 år räknas inte din röst lika

för då får du inte rösta. Men då finns det en diskussion:

Bör man få rösta när man är 16 redan? I en demokrati är den fria

diskussionen en del av det. Vi ska kunna samtala, resonera

och ha olika åsikter. Ibland ändrar vi också vad som gäller.

En annan viktig del av demokratin är det som kallas rättssäkerhet.

Det innebär att lagen ska gälla lika för alla människor.

Domstolar ska bestämma utan att politiker lägger sig i vad de bestämmer.

En annan viktig sak är öppenhet. När myndigheter bestämmer saker

ska det finnas en transparens. Man ska veta hur myndigheter jobbar.

Beslut som fattas om dig som person ska inte vara hemliga.

Sen är det viktigast av allt att delaktighet och demokrati

är mer än att bara rösta. Det handlar väldigt mycket om vardagen.

Att engagera sig i föreningar, i bostadsrättsföreningen

du kan engagera dig i ett politiskt parti, elevrådet, föräldrarådet

idrottsföreningen… Det är ju där demokratin

äger rum i vardagen, så att säga.

Nu när vi spelar in det här är det i början på februari.

Då har jag nyligen varit med i väldigt många årsmöten.

Där blir det så tydligt att man röstar fram en styrelse

och säger: Kan vi ge styrelsens ansvarsfrihet?

De är våra representanter och får bestämma vad som ska hända med föreningen.

Det har inte jag tänkt på förut. Det fungerar på precis samma sätt.

Precis. Och vi väljer våra representanter.

Det hade varit jobbigt om varenda person i en bostadsrättsförening

skulle fatta beslut om varenda del.

Därför väljer vi vilka som sitter i föreningens styrelse.

Då representerar de oss. Tycker vi inte att de gör ett bra jobb

kanske vi röstar på några andra nästa gång.

Det är precis som du säger. Eller räcker upp handen själv och säger:

Du får väl gå med i styrelsen. Den biten är väldigt viktig.

Det är lätt att hamna i att man tänker:

Vi tycker inte att de gör ett bra jobb.

Jag brukar säga: Då får du berätta hur man ska göra det bättre

och kanske bidra till det. Det är lätt att tala om för andra

hur man inte ska göra, men då kanske man också ska ta ansvar

för att fundera på hur man ska göra istället.

Sen kan man göra det på olika sätt. Alla kanske inte behöver sitta i en styrelse.

Men man kan skicka in ett förslag till exempel.

Man kan skicka in en motion om att i vår bostadsrättsförening

så skulle vi gärna vilja ha en grill till exempel.

Det är ju ett sätt att påverka också.

Att faktiskt lyfta sin åsikt på ett konstruktivt sätt.

Ja, för jag tänker att många kanske tycker att det är svårt

att gå med i sådana här styrelser och så.

Dels för att man…

Dagens stressade samhälle, vi kanske inte upplever att vi har tid.

Men också att man tror att det kanske är svårt.

Att man ska ha speciella kunskaper hur sådana här styrelsemöten går till.

Att det kanske verkar krångligt.

Det kan jag förstå. Jag var med i en styrelse första gången när jag var 16 år.

Då var jag sekreterare i idrottsföreningen

och var det i ganska många år.

Det var nyttigt för mig.

Det har gjort att jag inte har varit rädd för att gå in i styrelser.

Sen är jag alltid glad att det finns nån som vet hur man ska göra allt.

Men jag kan bidra med det jag kan.

Och det tänker jag är… Att faktiskt våga.

Vad det än är för styrelse, får man frågan:

Kan jag få vara med på ett möte och se om det känns som att jag förstår nåt

och jag kan bidra?

Det är väl en viktig fråga att se till

som de som faktiskt är med och bestämmer

att det inte blir en egen bubbla som verkar vara nåt svårt och avancerat

och att man använder ett språk

som gör att alla hänger med på vad som bestäms.

Finns det nånstans man kan lära sig lite mer om hur det fungerar med

att sitta i en styrelse, till exempel?

Absolut. Det finns massor. Jag kanske kan skicka lite länktips.

Det kan vara ett första steg att gå med i vägföreningen eller föräldrarådet.

Absolut. Man ska se det som att alla…

Man behöver inte kunna stadgar, alla behöver inte sitta i en styrelse.

Bara att faktiskt gå på ett möte, att ställa en fråga.

Att ställa en fråga är inte att vara besvärlig.

Det är faktiskt att bidra till demokratin också.

Det är ju samtalet i sig och det vardagliga som faktiskt…

Jag brukar säga att demokrati är nåt man gör, inte bara ett system.

Det är nåt man behöver leva.

I det handlar det både om att bidra med tankar

att lyssna på andras tankar

och att gemensamt med andra försöka hitta lösningar framåt.

Det här slog ner i mig när jag tittade på en film av John Sherman

som heter Let’s make democracy great again.

Bland annat presenterar han att 72 % av jordens befolkning

lever inte i en demokrati.

Jag tryckte på att det är så lätt att många lutar sig tillbaka

och tänker att de andra gör det.

Där kände jag igen mig jättemycket. När de ringde från vår bostad

bostadsrättsförening kunde inte jag säga nej.

Min man sa: Du gör ju redan så mycket.

Vem annars ska sitta i bostadsrättsföreningen?

Då klev jag in där.

Sen slutade det med att jag plötsligt är aktiv i ett parti nu.

Dessutom jobbar jag nu inom Region Stockholm

vilket har fått mig att förstå att jag inte hade koll.

Jag tycker att jag är ganska påläst. Men jag hade inte koll på vårat…

vårt demokratiska system.

När man röstar röstar man i kommunvalet, regionvalet och riksdagsvalet.

Jag har ungefär koll.

Men ju mer jag har grottat ner mig nu…

Jaha, det är de här frågorna… Vill du berätta lite?

Absolut. Det är precis som du säger.

När vi röstar röstar vi inte bara i ett val, vi röstar i flera.

Om man är medlem i en förening kan man rösta i Svenska kyrkan.

Men vi har kommunval och regionval och så har vi val till riksdagen.

Det vi egentligen gör när vi har de här olika valen

är att vi röstar till olika nivåer.

Orsaken till det är att man medvetet har velat dela upp makt

så att inte allt ska bestämmas på ett och samma ställe.

Olika beslut fattas på olika nivåer.

Ibland tittar vi mycket på politiken på riksnivå, den nationella politiken.

Vilket är lite udda på ett sätt, för för oss som medborgare, som människor

så påverkas vi allra mest av det som sker närmast oss.

Det vill säga det som bestäms i kommun och i region.

Jag skulle vilja ge lite exempel på det.

Kommuner, till exempel. När du röstar i kommunalvalet

då röstar du om superviktiga frågor, för de ansvarar för sånt som skolan

för vuxenutbildning, socialtjänst, stöd till personer med funktionsnedsättning

bostadsfrågor. För många människor är kommunen den viktigaste demokratiska nivån.

Frågor om kultur, om biblioteken.

Det beror på vad du är intresserad av. Äldreomsorg.

Idrottshallar och sånt. Ja, idrottshallar.

Väldigt mycket ligger på den kommunala nivån.

Sen kan det se lite olika ut beroende på kommun.

Beroende på hur stor en kommun är har man lite olika uppdelning

vad som ligger hos kommunen, om det ligger hos regionen.

Men rent krasst är det så att många beslut om insatser, om stöd

om anpassning, om utbildning, fattas i kommunen.

Det är så nära som möjligt för att man ska kunna påverka.

Där kan man också påverka på väldigt många olika sätt.

Inte bara genom att rösta, utan man kan också lägga medborgarförslag

d.v.s. förslag från dig som bor i en kommun på hur du vill ha det.

Man kan också medverka i olika typer av medborgardialoger

där man är med och påverkar.

Olika beslut i kommunen.

Annars tänker jag att man kan ta sin idé eller sitt förslag

till nån politiker inom kommunen som man känner förtroende för.

Kanske allra helst nån som sitter vid styret.

Ja, det är väldigt klokt.

På den kommunala nivån kan man också ta reda på vilken tjänsteperson

och skicka in frågor.

När man skickar in frågor till en kommun blir det…

som offentlig handling. Då ska man också få ett svar.

Så det är ju ett bra sätt.

Sen har vi regionerna. De ansvarar också för en av de lokala nivåerna.

Då handlar det om att du kan påverka hur det blir med sjukvården

och hur det blir med kollektivtrafiken, till exempel.

Det är superviktigt, för det handlar mycket om möjligheten

att röra sig självständigt, arbete och studier.

Både den kommunala och regionala nivån är superviktig.

I en demokrati. Regionerna är det som förut kallades för landsting.

På vissa ställen är det lite som länet. Eller är det samma som län?

Det är ofta det, men det behöver inte vara det.

Regionerna kan också ha en annan uppdelning.

I vissa fall är det fler än en kommun, eller de flesta fallen antar jag.

Sen har vi ytterligare en nivå. Det är så kallade länsstyrelser.

Apropå län, men det är ju en myndighet.

Den myndigheten lyder under regeringen.

Då har vi nästa nivå, den nationella nivån, och det är riksdagen.

Som enskild person kan du välja vem du vill ska företräda dig i kommunen

i regionen och rösta i riksdagsvalet.

Varför är riksdagsvalet viktigt? Jo, för de bestämmer om lagar.

De bestämmer om budgeten för landet.

De stora ramarna sätts för rättigheter och möjligheter i ett land.

T.ex. hur ska diskrimineringsskyddet se ut?

Hur ska resurser fördelas till olika kommuner och regioner?

Det är väldigt stora frågor, men jag tror det är viktigt att tänka på

att vi är alltid jättefokuserade vid riksdagsvalet

och så lägger vi inte alls samma krut på att ta reda på och läsa på.

Vad tror jag är rätt riktning för min kommun?

Det där är intressant, för man kan ju också rösta olika i de olika

olika valen. Man kanske tänker att den här riktningen låter klok

på den nationella nivån, men i sjukvården tycker jag

att det här är rätt riktning, och när det gäller kommunen

tycker jag att de här gör ett bra jobb eller skulle kunna göra ett bättre jobb.

Det är klokt att känna till de olika nivåerna och vad de ansvarar för.

Visst är det så att när man röstar i riksdagen

så bildas det av riksdagen en regering?

Precis. Det är inte självklart så att det partiet som får mest röster

är de som automatiskt kan bilda en regering.

Man brukar prata om majoritets och minoritetsregeringar.

Det handlar om att få ihop tillräckligt många röster och mandat.

När vi röstar väljer vi våra företrädare

men det finns 349 platser i riksdagen. Det betyder att de fördelas

sen procentuellt på olika sätt mellan olika partier.

Sen ska partierna komma överens. Vem vill jag leka med imorgon?

Beroende på hur man kommer överens och att man är tillräckligt många

så kan man sen bilda en regering.

Den regeringen kan antingen ha en egen majoritet

d.v.s. att man är så pass många att man alltid kan få igenom sina frågor

för att man har flest röster.

Men det kan också vara en minoritetsregering där man inte vet

på förhand om man kan få igenom lagar som man föreslår

utan där man faktiskt måste förhandla hela tiden.

Så det kan se lite olika ut.

Ibland går det snabbt att bilda regering och ibland har det tagit jättemycket tid.

Så det där kan ju se olika ut.

Och så finns det alltid nån som kan avgöra ibland.

Inte alltid, men ibland.

Kanske framför allt när det är minoritetsregeringar

så kan det finnas nåt parti som kan säga:

Ja, det där är jag med på, men det där är jag inte med på.

Då är det indirekt de som bestämmer, nästan.

Exakt. Och en sak som man ibland inte…

De som får representera oss representerar oss som personer

men de är också valda av ett parti.

I ett parti har man en tradition av att parti ska rösta på ett visst sätt.

Så även om en politiker, som du tror på jättemycket, säger att den vill nåt

så gäller det att läsa på lite: Vad säger det här partiet egentligen?

Sen kan ju den politikern försöka påverka sitt parti.

Det finns exempel på politiker som valt att gå emot sina partier

i omröstningar, för du har ju din egen röst även i riksdagen.

Men för det mesta kan man veta ungefär var det kommer att landa

för man vet ungefär hur olika partier kommer att rösta.

Det är regeringen som styr över myndigheterna.

Då tänker jag att…

Våra lyssnare, ganska många av dem, har med Arbetsförmedlingen att göra.

Det är en viktig myndighet för dem.

Ibland kanske man tycker att kommunen säger en sak.

Man kanske får försörjningsstöd eller går till jobbtorget hos kommunen.

Men sen ska man också in på Arbetsförmedlingen.

Varför kan de ibland vara lite olika och dåliga på att samarbeta?

Det kanske har att göra med att myndigheten är nationell.

De gör samma i hela landet.

Där tänker jag att en viktig del är att tycker man att man får olika information

då är det viktigt att påpeka att man tycker att samordningen brister.

Det är också en del av att ta sitt ansvar att visa när det inte funkar.

Ibland kan det vara väldigt svårt för mig som enskild

för det finns så många olika platser som har olika former av ansvar.

Själv sitter man där och försöker orientera sig i det.

Och det är verkligen inte alltid det enklaste.

Men jag tänker att en viktig del i det här är att man faktiskt tänker…

Att man har ett ansvar att rösta på de olika nivåerna.

För det är ju ens möjlighet att säga:

Så här vill jag att framtiden ska se ut. Den här riktningen vill jag att den ska ta.

Det är också ett sätt att säga att makten är till låns.

Nu ger jag dig mitt förtroende att ta ansvar.

Men all makt i Sverige utgår från folket.

Så det är fortfarande ett sätt att säga: Du får den här makten till låns.

Men missköter du den, då kommer du inte få behålla makten sen.

Nej, för om fyra år kommer jag rösta på nån annan.

Om jag tycker att du gör ett dåligt jobb.

Sen finns det tyvärr många av de länderna som inte är fullvärdiga demokratier.

Där är en sån bit att man kanske inte har ett system där makten bara är till låns.

För där finns det personer som sitter vid makten och tycker att de ska sitta vid makten

år efter år efter år. Och så har de inte just fria demokratier

det är då det kallas för diktatur.

Jag brukar säga att det är en rättighet att få rösta.

Det är inte formellt sett, juridiskt sett, en skyldighet.

Men det är ett förbannat ansvar när man har privilegiet att ta det.

Varför är det då så viktigt? Varför är det min förbannade plikt?

När människor slutar rösta slutar man att påverka.

Det påverkar tilliten till hela systemet.

Det blir lättare för några få att fatta beslut

som inte är förankrade hos alla lyssnare här, inte minst.

Det gör också att vissa grupper riskerar att hamna utan representation.

Det är därför det är så farligt när det är väldigt ojämnt vilka som röstar.

Det är därför man arbetar mycket för att försöka få med alla att rösta

så man också får se vad hela befolkningen tycker.

Vilka grupper kan det röra sig om?

Det är väldigt vanligt att personer som bor i områden

där inte primärt svenska är förstaspråk röstar i mindre utsträckning än andra.

Ibland kan det vara så att när man bara tittar på postkodsnummer…

En kilometer fågelvägen i vissa områden kan det skilja sig

mellan 70–80 % av befolkningen som röstar till 35 % som röstar.

Så det kan finnas otroliga skillnader

baserat på väldigt många olika demografiska faktorer.

Men om man har flyttat till Sverige för ett par år sen…

Hur vet jag att jag får rösta? Hur funkar det då för mig?

Det finns olika nivåer. Om du har flyttat till Sverige för att få rösta i riksdagsvalet

och påverka den nationella politiken, då behöver du vara 18 år

och du behöver vara svensk medborgare.

Du behöver antingen vara eller ha varit folkbokförd i Sverige.

Det är för att få rösta på riksdagsnivå.

Men i region och kommunval är det lite annorlunda.

Där behöver du fortfarande vara 18 år och antingen vara svensk medborgare

eller vara folkbokförd i en kommun eller region.

Sen finns det lite undantagsregler också.

Men det betyder att du behöver inte nödvändigtvis vara medborgare på samma sätt.

Men jag kan ändå ha möjlighet att påverka vad som händer i mitt närområde.

Ja, exakt. Och som vi minns lite tidigare

så är det faktiskt de flesta besluten.

De viktigaste.

Om man inte får rösta i riksdagsvalet kanske man bara antar

att man inte heller får…

rösta i kommun och regionvalet.

Så det är väl väldigt viktigt att kolla upp nu.

Men man får ju sina röstkort hemskickade till sig, eller?

Nu kanske det kommer ske digitalt här framåt, eller hur blir det?

Det ska bli spännande att se hur det blir med röstkorten.

En annan fråga som har varit jättestor är om vi ska kunna ha

elektronisk omröstning, alltså digital omröstning

som man har prövat i vissa länder.

Som inte behöver gå till sin vallokal fysiskt.

Sen finns det också möjlighet och för

att högtidsrösta. Så det är inte bara på valdagen man kan rösta.

Man kan ju rösta också innan.

Det gjorde jag faktiskt förra valet och det berodde på att jag

vaknade svettig en morgon och hade drömt att jag glömt att rösta.

Och var så här:

Tänk om jag glömmer!

Så då stannade jag till på centralstationen.

Jag hade inte mitt röstkort med mig, men via att visa mitt legg

eller med bank-id kanske det var, då kunde jag rösta där

fast det inte var min riktiga…

hemmavallokal. Så man tänker:

Oj, oj, oj, den där valdagen. Jag är inte hemma på den söndagen.

Åh, vad jobbigt att gå iväg. Passa på. Ser du en vallokal

ta chansen så att du inte glömmer.

En sak som kan vara bra att påpeka är att om man ska rösta

även i kommun och regionval så behöver man ha uppehållstillstånd i Sverige

och man ska ha varit folkbokförd i tre år.

Men man behöver inte vara medborgare.

Det är jättebra att veta.

Nu vet vi att man verkligen ska rösta.

Är det nåt mer du känner att vi inte får glömma till varför?

Framför allt därför att det är verkligen inte en självklarhet

i majoriteten av världens länder att ha fria och rättvisa val.

Val manipuleras.

Möjligheten vem man får rösta på är starkt begränsad i många länder.

Många människor skräms till tystnad.

Det här är friheter som man ibland inte ser för att man tar dem för givna.

Det är inte så konstigt om man kommer från ett land

där man ursprungligen inte haft de här friheterna.

Då kanske man värdesätter dem lite extra.

Annars kanske man bara tänker att så här är det, så här ska det vara.

Jag tror att det är otroligt viktigt att se vilken otrolig och viktig del

det är av demokratin. Idag är den globala trenden faktiskt

att demokratier försvagas inifrån.

Ibland tror man att det handlar om militärkupper eller maktövertaganden.

Men det är inte så det sker idag.

Det är väldigt ofta att man röstar på en demokratisk ledare

som sen genom olika lagar och regler på olika sätt begränsar demokratin.

Begränsningar av demokratin handlar inte bara om att man inte ska få rösta.

Det handlar om till exempel att man… Man brukar säga att det finns tre mönster.

för autokratisering. Det är ett lite svårt ord.

Men det betyder egentligen för när demokratier går tillbaka.

Det första är att man på olika sätt försöker tysta kritiska röster.

För ett av grundfundamenten i demokratin är att man ska kunna ha yttrandefrihet.

Man ska ha olika åsikter. Det som händer lite i USA nu.

Ja, men exakt. Man ska kunna tycka och tänka olika.

Om du inte tycker som jag och det är jag som bestämmer

då ska du straffas för det. Man kan straffas direkt. I vissa länder till exempel

inför man lagar som säger att man får det i civilsamhället.

NGO:er, olika typer av organisationer får inte existera.

Ni är inte lagliga, ni får inte registrera er.

Nu sitter vi här i en fin lokal.

Då kanske man bestämmer att ni inte ska kunna få ha ett hyreskontrakt.

Eller så säger man att om ni är med i en podd som vi är nu

då kanske det efteråt knackar på dörren och en säkerhetspolis griper dig

för att du sa nåt som var obekvämt. Det finns olika sätt.

Och tysta kritiska röster. Men ett annat sätt kan vara att i teorin

inte ha lagar och regler. Man har inte ett förbud mot att säga vad man vill.

Men man utsätts för så mycket hot och hat för att man säger nånting.

Så man börjar censurera sig själv.

Väldigt ofta sker det också så att när demokratin går tillbaka

så sker det via att man väljer ut vissa grupper i samhället

som man lägger allt ansvar på.

Man kollektiviserar och demoniserar. Man säger att allt som är fel i samhället

det har att göra med de där borta.

Så man skapar klyftor i samhället istället?

Ja, och man gör det från politiskt håll.

Att de som har makt säger att de där borta är problemet.

Det är de som har ansvaret för att allt är fel.

Inte ett annat politiskt parti, utan en grupp i samhället.

Det kan vara en minoritetsgrupp, till exempel. Det kan vara migranter.

Och så säger man att allt kommer att lösa sig

bara vi får bort de där borta som är problemet.

Så det här är mönster som man kan se i land efter land.

En tredje sak är att när man väl kommer till makten

i länder som går mot att vara mindre demokratiska

eller som blir renodlade auktoritära stater

är att man sakta men säkert börjar ändra på lagar

för att inte hålla sig till principerna som bygger upp en liberal demokrati.

Till exempel: Här får man bara sitta i fyra år, och så ändrar man:

Nu får man sitta på livstid plötsligt. Absolut.

Men också såna saker som att… Det finns många principer

som är jätteviktiga i en rättsstat, t.ex. att man är lika inför lagen.

Om jag t.ex. blir anklagad för nånting

ska det inte spela nån roll om jag är man eller kvinna

eller om jag är svart eller vit.

Utan jag ska ju bedömas enligt samma lagar och regler.

Då kanske man börjar införa olika typer av lagar och regler för olika män

människor. Så har vi haft det historiskt. Kommer ni ihåg apartheidsystemet i Sydafrika?

Så man kanske börjar ändra på lagar och göra olika lagar.

Man kanske också börjar bestämma att saker som inte är olagliga

plötsligt ska vara olagliga. Och så säger man:

Det är inte bara här och nu, det ska också vara olagligt

om man gjorde det för fem år sen. Det kallas retroaktiv lagstiftning.

Det är egentligen förbjudet då. Om man inför en sån

Fattar ni vilket osäkert samhälle det blir?

För då vet ju inte jag om det jag gör idag kanske ska vara olagligt imorgon.

Då hamnar jag i fängelse för att jag borde ha vetat bättre.

För att du för tio år sen borde ha vetat att du inte fick handla efter klockan tre.

Det finns vissa mönster av nedmontering som är jätteproblematisk.

Du nämnde ju USA. USA är ju ett exempel på ett land som…

Av många demokratiforskare anses inte längre vara en stabil liberal demokrati

för att man på område efter område har gått tillbaka så pass mycket

i många grundläggande rättsstatsprinciper.

Det är obehagligt när man tänker på det och hur fort det ändå kan gå

att man backar så snabbt.

Om man sitter här och har lyssnat och blir motiverad

att man vill göra nåt men inte vet vad man kan göra som…

enskild människa i min vardag för att vara med och påverka

eller kunna göra skillnad.

En jätteviktig del är att tänka att demokrati kräver deltagande mellan val.

Det behöver man göra i vardagen varje dag.

Det är mer än att bara rösta. Det behöver inte vara så avancerat.

Vi har varit inne på det, men det viktiga är att fundera på:

Hur kan jag engagera mig? I ett fackförbund, en förening

en funktionsrättsorganisation, i ett lokalt nätverk?

Om jag inte vill engagera mig i en förening, inte vill styrelsearbeta…

Jag orkar inte hänga med människor.

Man kan också engagera sig digitalt, i ett upprop

man kan skriva på en namninsamling. Man kan hjälpa ideellt.

Man kanske tycker att det finns nån bra organisation som gör bra saker.

För många är det ett viktigt steg att inse

att ett demokratiskt engagemang är att gemensamt

arbeta för en viss sak. Fundera på: Vad kan jag göra för att hitta andra

med samma erfarenheter som vill åt samma håll?

Och hur kan vi tillsammans bidra till den riktningen?

En annan sak som jag tror är superviktig

är att om man vill göra sin röst hörd idag…

Ibland tänker man: Jag är missnöjd, så då berättar jag att jag är missnöjd.

På Facebook, typ.

Man kan absolut få berätta på Facebook att man är missnöjd.

Det är också en del av demokratin att få göra det.

utan att vara orolig för det.

Men vill man få till en förändring är det bra att fundera på

hur man vill ha det istället, och berätta varför det är fel

men också vara konstruktiv i form av att sakligt beskriva

hur man skulle vilja ha det istället.

När du berättar hur du vill ha det, kanske du hittar fler som också vill ha det.

Tillsammans kan man fundera: Hur gör vi då för att få till

till det i praktiken?

Det tror jag bygger tillit för demokratin.

När vi inte bara pratar om demokrati

utan också är demokrater och agerar demokratiskt.

Man får skapa ett eget litet parti.

Det kan man också göra. Man kan bilda nya partier.

Jag kommer inte ihåg exakt hur många röster man behöver.

Man ska ha en namninsamling. Jag vet inte hur många man behöver vara.

Men det är inte jättemånga, faktiskt. Kanske 1 000.

1 500 eller nåt sånt. Vi kan kolla upp hur många det var.

Det finns ju verkligen…

Vi ska vara väldigt glada för vår demokrati.

Jag känner att jag, både tack vare att vi har suttit här och pratat

men också filmen som jag tycker är bra, att jag har slutat ta den för givet

och faktiskt får kavla upp lite själv.

En bra sak man också kan göra är att fundera på vad betyder

ett demokratiskt samtal.

Väldigt ofta känns det som att vi befinner oss i olika poler.

Men man står och skriker på varandra från varsin ringhörna

och så sitter man och berättar: Du gör fel. Du tycker fel.

Istället för att faktiskt lyssna och säga:

Jaha, det här är varför du tycker som du tycker.

Jag håller inte med dig och det här är varför jag inte håller med dig.

Genom att ha ett sånt samtal kan vi hitta att vi kanske håller med varandra.

Vi andra tycker olika. Men genom att träna oss själva

i att faktiskt också lyssna på den som tycker annorlunda

så har vi en stor chans att inse att vi har mer gemensamt än vad vi tror.

Man har större chans att påverka nån annan

om man faktiskt har lyssnat och förstår varför den tycker så.

Och ofta hitta bra kompromisser och mellanvägar också.

Tusen tack, Hanna, för att du har kommit hit och upplyst

och peppat oss att ta vårt ansvar.

Kul att vara med. Hej! Tack.

Det var mycket information. I mina öron brukar det låta krångligare

än vad det är. Man tänker: Vad kan jag påverka?

Men bara att jag är med i föräldrarådet, det är mitt sätt att påverka.

Och såklart röstar. Men också där jag bor.

Jag bor på landsbygden och de har ett eget litet parti som jag röstar på

för att mitt närområde ska få

att några står för deras frågor också.

Precis. Och jag tänker att oavsett var man engagerar sig nånstans…

Det var jättenyttigt för mig att få upp ögonen för att demokrati gäller i alla sammanhang.

Även i idrottsklubben eller föräldrarådet.

Det är inte bara att man ska engagera sig i ett politiskt parti

utan det kan vara i stort sett vad som helst.

Och om man känner att jag håller på och söker jobb

och ska fokusera på det så är det här ett jättebra sätt att utöka sitt nätverk.

Oavsett om det är styrelsen i BRF eller att man faktiskt går på medlemsmötena

då träffar man ännu fler.

Sen finns det ju faktiskt de som jobbar som heltidspolitiker.

Så vill man verkligen sadla om kan man tänka:

Jaha, det här kanske är min nya grej.

Demokratin ger oss…

oanade möjligheter, tänker jag.

Så läs på och se till att ta ditt ansvar och rösta.

Hej då! Hej då!