Avsnitt 159 av Med målet i sikte: Så hittar du tillbaka till energi, balans och hållbar hälsa – med Therese Hessman

Huvudvärk, kanske irritation, energidippar, sömnen påverkas, vi kommer in i den här ytliga andningen, vi andas aldrig riktigt ner i magen utan det här konstanta bara ytliga andningen uppe i bröstkorgen. Det är de första tecknen.

Hej och välkommen tillbaka till Med målet i sikte, ny säsong och vi rivstartar höstsäsongen med ett nytt inspirerande avsnitt om vad då Charlotte?

I veckans avsnitt så möter vi Therese Hessman, wellnesscoach och entreprenör med fokus på energi,

rörelse och hållbar hälsa.

Efter att hon själv blev arbetssökande så valde hon att byta riktning och idag så hjälper hon andra människor att förstå sambandet mellan just kropp och stress och återhämtning.

Vi pratar om varför så många fastnar i stillasittande och ständig stress

och hur små pauser, rörelse och medvetna vanor

kan göra stor skillnad för både kroppen och hjärnan.

Hur tar man hand om sig själv i ett liv där tempot

aldrig riktigt stannar av?

Jag heter Charlotte Olsson.

Jag heter Lisa Gustafsson.

Varmt välkommen hit Therese.

Tack så jättemycket.

Berätta lite. Vem är du och hur kommer det sig att du

jobbar med det som du gör nuförtiden?

Ja ja men Therese som sagt heter jag och

jag bor i Rönninge strax utanför Stockholm tillsammans med man och tre barn.

Och är numera också då entreprenör,

jag startade mitt egna företag Brilliant Day Body & Mind i höstas 2025.

Och jobbar då med rörelse, stresshantering och arbetsvanor.

Just nu. Jag riktar in mig både mot privatpersoner och företag.

Hur kom det sig att du halkade in på den banan och vad gjorde du innan?

Ja, nej men innan så har jag jobbat med någonting helt annat faktiskt.

Jag har jobbat i kontors

roller i 25 år där jag har suttit bakom ett skrivbord.

Framför en skärm.

Och haft väldigt mycket stress i kroppen.

Mycket dålig hållning och väldigt dåliga arbetsvanor faktiskt.

Så jag var ju ganska färdig med det egentligen och hade de sista åren börjat känna att det här går inte.

Har jag tur har jag ungefär ett halvt liv kvar att leva och jag är redan

helt trasig i kroppen och även mentalt.

Jag hade börjat kika lite grann på hur kan jag förändra det här.

Jag hade börjat intressera mig för hur allting hänger ihop.

Kroppen och knoppen.

Jag har alltid tränat. Det har jag gjort.

Men verkar det på något vis inte riktigt förstå det här med att tre träningspass

i veckan väger inte upp för

ett stillasittande stressigt liv där jag sitter ner cirka åtta

timmar om dagen med gamnacke. Absolut.

Jag utbildade mig till gruppträningsinstruktör, pilatesinstruktör.

Började lite smått hålla pass på kvällar och helger.

Och började läsa på mer om just det här med hur kroppen fungerar och hur allt hänger ihop och stress.

Så…

Började bygga nya vanor.

I mitt liv och började också känna att det var ju inte så himla svårt och jag började må mycket bättre också.

Och sen så blev jag uppsagd mitt i min förvandling.

I den redan stressen.

Ja, men precis.

Det kom väldigt oväntat för mig och jag blev självklart väldigt stressad.

Och fick hjälp via Trygghetsrådet.

Så även om det var väldigt jobbigt först, de första veckorna, då blev jag verkligen totalt knockad av stress också.

Och oro inför framtiden.

Ja, en oro.

Samtidigt som jag hade börjat känna att det var ohållbart så blev det ändå så verkligt på något sätt.

Det var du som skulle ta steget.

Det var jag som skulle säga upp mig.

Ja, men precis. Så det blev jobbigt.

Men det tog som sagt väldigt mycket hjälp med omställning.

Vi kom fram ganska snabbt faktiskt, jag och min handläggare, till att jag ska satsa på…

Det är nu eller aldrig.

Jag ska satsa på att starta eget, följa min dröm, jobba med något som jag tycker är viktigt, meningsfullt.

Som både hjälper mig med min hälsa och även andra.

Jag fick då gå både en ettårig stressterapeututbildning via dem

och så fick jag gå en starta eget-kurs.

Jag tycker att det var så allt började.

Träningen och det här med rörelse, det hade jag ju redan innan.

Så att spola fram ett år sen, så var vi i augusti 2025 och jag startade upp mitt egna bolag.

Jättekul. Alltså vad modigt, men ibland behöver man ju en spark i baken

för att faktiskt våga ta tag i det där som man kanske har gått och tittat på lite.

Ja, men precis. Så var det verkligen.

Jag minns hur min chef sa till mig

se det här som en tuff knuff.

Hon visste också att jag hade börjat fundera på att jag eventuellt…

Det kändes inte som att det funkade för mig längre med tanke på att jag hade så mycket ont i kroppen.

Och det var mycket stress. Det är svårt.

Tre barn, jobba heltid, få ihop pusslet och så.

Ja, men det var så och nu i efterhand så känns det verkligen som att det var ett sign.

Det var meningen att jag skulle göra någonting annat.

Vad betydde städet som du fick från…

i och med den här omställningen från Trygghetsrådet i ditt fall?

Ja, men den betydde jättemycket.

Och det som är lite kul var ju att först så var jag ju verkligen såhär att,

nej, det här behöver inte jag. Jag kommer inte ta någon hjälp med det här.

För jag var ju också…

Jag var inte så glad såklart, som hade blivit uppsagd och så.

Och så skämdes jag lite grann.

Det kändes jobbigt.

Men det var en kollega då som själv hade blivit uppsagd tidigare från en annan tjänst.

Hon sa: Ta verkligen vara på Trygghetsrådet och den hjälp du kan få därifrån.

Och börja med utbildningarna, vilken gåva. Det är ju fantastiskt.

Ja, jag är så tacksam.

Det var verkligen bra. Jag fick en väldigt bra handläggare helt enkelt.

Som verkligen lyssnade på mig.

Det är ett bra tips.

Men det vi ska grotta ner oss i idag, det är ju det som du har börjat jobba med.

Om vi börjar i hela den här…

Som du kanske också kände, att man känner sig konstant trött i både kropp och knopp.

Trots att man, inom citationstecken, bara sitter vid ett skrivbord hela dagarna.

Vad är det som dränerar oss?

Hur blir vi så trötta på att sitta still?

Ja, det är ju lite knasigt egentligen.

Vi sitter hela dagarna och gör inte jättemycket med kroppen.

Och ändå är man ofta helt slut efter en arbetsdag.

Ja, men det är just det.

Våra hjärnor är ju överstimulerade hela tiden med konstant input.

Medan våra kroppar blir mer och mer understimulerade i och med att vi sitter eller står.

Vissa står ju en del och jobbar också.

Men det är samma där. Står vi monotont i flera timmar så är det inte heller bra.

Det är det som gör att vi blir helt dränerade.

Våra kroppar var aldrig byggda för att sitta still en hel dag.

Kroppen vill ha variation helt enkelt.

Den vill röra på sig.

Jag är helt övertygad om att det är en stor del.

Och som sagt, självklart att vi har konstant input hela tiden.

Våra hjärnor får aldrig riktigt vila.

Men vad händer i kroppen när vi sitter stilla en hel dag framför datorn?

Jag har ju suttit i 19 år, så jag kan tänka:

Vad är det som har hänt med min hjärna?

Ja, precis. Jag förstår.

Men vad händer i kropp och knopp när vi sitter framför en dator?

Det händer ganska mycket och det går ganska fort faktiskt.

Så efter ungefär 20-30 minuter börjar våra muskler bli mer passiva.

Blodcirkulationen blir sämre.

Sitter vi ner så börjar det såklart i ben och rumpa.

Sen börjar andra muskler att överkompensera.

Vi pratar runt nacke, vi pratar höftböjare.

Och det här sker utan att vi märker det egentligen, eller?

Ja, ofta, i alla fall i början.

Men sen när vi har suttit en stund

så brukar vi börja känna av det här.

Stelheten smyger sig på.

Vi får hjärndimma, blir trötta, mindre fokuserade och energin dippar.

Ja, hög igenkänning känner jag.

De här axlarna, naxlarna som jag brukar kalla dem.

Ja, bra ord.

Jag har inte riktigt kopplat höftböjarna till det här stillasittandet.

Det kan jag skriva under på.

Man sitter ju som ett L.

Då blir de otroligt korta och då får man också ont i svanken.

Så har man ont i ländryggen mycket

så kan det bero på att höftböjarna är korta.

Så är det för mig i alla fall.

Ja, det stämmer jättebra.

Det är precis så det är.

Det blir ju så när vi sitter som ett L, som du sa hela tiden.

Så sitter vi lite lätt framåtlutade om vi sitter framför en dator.

Grejen är ju den att

Kroppen blir ju väldigt bra på sådant som vi gör ofta.

Så sitter vi väldigt mycket blir kroppen väldigt bra på att sitta.

Jag är jättebra på att sitta faktiskt.

Ja, den hittar lätt tillbaka till den här positionen

med lite lätt framåtroterade axlar

och som sagt den här välomtalade gamnacken.

Även när vi står och när vi går.

Jag kan komma på mig själv att jag drar upp axlarna så plötsligt

så bara, men gud, jag sitter nästan under öronen,

så bara, men gud, jag måste slappna av.

Då kan jag få ner dem flera centimeter.

Men vad är det jag knyter inom mig?

Det är så otroligt spänt tills man slappnar av.

Men jag tänker att det kan också vara,

jag som sitter ofta framför en laptop,

jag är jättedålig på att jobba med skärm,

och då blir det dels att man tittar lite neråt,

men också att jag kanske inte alltid har

världens bästa position för armarna.

Utan att man lyfter lite omedvetet på axlarna

och sen så hamnar de kvar där uppe.

Det var bra förklarat att kroppen blir bra på det vi gör mycket.

Den är jättebra på att hamna där.

Även fast vi inte behöver,

så går vi runt här som såna här,

vi ska skriva på dator hela dagen.

Ja, men vi gör det.

Ofta kan man se skillnaden på en människa

som sitter ner och jobbar framför en dator,

om vi jämför med en idrottslärare eller någon som verkligen jobbar

på hållningen.

Det är ganska kul tänkte jag säga.

Då är det fördel idrottsläraren gissar jag.

Vi båda har varit servitriser back in the days.

På mitt första jobb,

då hade vi vår arbetsklädsel,

kjol eller byxor och en väldigt tajt väst,

som var lite för tajt,

men på mig blev det som en korsett.

Så jag fick väldigt ofta,

gud ni går så fint, så rakt i ryggen.

Men det var som att den här korsettvästen hjälpte mig.

Sen var inte det bra för nacken och axlarna såklart,

eller ryggen, att gå och bära så tungt.

Men min hållning har jag på något vis byggt upp där och då,

i den här, jag tackar västen för det.

Tills han skulle ta upp något som han hade tappat på golvet.

Det var någon som bara,

gud vad fint att de är figursydda.

Jag knöt in mig själv.

Men vilka små vanor skulle du säga är mest effektiva,

om man då vill komma ifrån det här,

att sluta göra kroppen så van vid att bara sitta hela tiden?

Ja, till att börja med så ska vi inte förstora upp det här.

Vi ska inte komplicera saker,

och vi ska inte göra det som något jättepressivt,

prestationsprojekt.

Utan vi ska smyga in små pauser av rörelse och återhämtning,

i vår vardag helt enkelt.

Hälsa i sig överhuvudtaget,

ska inte vara något som ligger utanför vårt vanliga liv,

utan vi behöver baka in det i vårt vanliga liv.

Vi behöver få in vanor som sker på autopilot,

brukar jag säga.

Så att vi bara gör dem.

Och då är det alltid bra att börja smått.

Sätta ribban väldigt lågt.

Så löjligt lågt så att det inte riktigt går att misslyckas.

Och sen kan man bygga på med nya vanor.

Och då snackar vi så enkla saker som att resa sig upp.

Kanske en gång i timmen eller mellan möten,

då det ofta blir ett naturligt avbrott ändå,

och röra på kroppen i ungefär två minuter.

Det sägs att det tar ungefär två minuter att få igång kroppen igen

med cirkulation och allting.

Sen beror det på vad vi gör

Ställer vi oss upp och börjar studsa eller skaka loss hela kroppen,

skulle jag nästan säga att det går snabbare.

Men enkla saker som så.

Varje morgon när jag vaknar så går jag direkt till köket,

häller upp ett stort glas vatten och bara sträcker ut hela kroppen.

Den vanan började jag med för några år sedan.

Men det är ju en sån otroligt enkel vana.

Det tar två sekunder.

Den är så löjligt enkel så den satt sig nästan på en gång.

Det är väl något som egentligen också ligger i oss

i naturen att man vill sträcka på sig på morgonen.

Både hundar och katter.

Alla gör ju det.

Ja, precis.

Sen har vi vanor som kanske tar lite längre tid att få in.

Men resa sig upp ungefär en gång i timmen skulle jag säga.

Röra på kroppen ordentligt.

Sen kan vi knyta rörelse och återhämtning till saker

som vi redan gör i vår vardag.

Då blir det enklare också att få till.

Vi borstar ju tänderna morgon och kväll.

Då kan man passa på att göra någonting.

Tåhävningar till exempel.

Jag gör alltid tio knäböj innan varje kopp te.

Det passar jag på att göra.

Jobbar man hemma eller går man och värmer en låda mat på jobbet

då kan man passa på att värma maten två minuter kanske.

Då kan man också passa på att göra lite armcirklar.

Framåt, bakåt, rulla axlarna.

Så börja smått.

Börja enkelt.

Inte förstora upp det här.

Inte tänka att nu ska jag börja ut och jogga.

Tre lunchpass.

Jag ska jogga varje morgon.

Vi förstorar ofta upp saker och ting och så blir det ingenting istället.

Så börja smått.

Håll i och håll ut och repetera så kommer det att sitta till slut.

Jag är jättebra på att vara antingen eller.

Allt eller inget.

Jädrar, nu tränar jag.

Och sen helt plötsligt bara, nej, nu har jag slutat träna.

Nu övar jag på att säga att jag har åkt ner i diket

och är snart på väg upp igen.

Men jag inser nu att förut så gjorde jag alltid benböj

när jag borstade tänderna.

Men det verkar jag ha slutat med.

Jag tror att det är för att jag har börjat borsta tänderna

på en annan toalett, där det är lite trängre.

Det finns inte plats för benböj där?

Nej, inte riktigt.

Du kan byta till någon annan rörelse där så tar du knäböj

och gör någonting annat.

Ja precis.

Jag tänker att på jobbet där det är så här,

oj vad trångt det är där alla värmer mat.

Då kan det vara lite dålig idé att göra de här armrörelserna.

Men man kanske faktiskt kan då,

ja men då får jag väl ta handikappton i en minut.

Precis.

Nähä, nu gör hon evil eye.

Då får vi låna den ibland.

För det brukade jag göra på mitt gamla jobb.

Gå in där och röra mig.

För det är kanske inte…

jättebekvämt att ställa sig och börja göra knäböj mitt i kontorslandskapet heller.

Eller ställa sig och börja skaka loss i hela kroppen.

Så det förstår jag.

Man kanske får skaffa sig en liten grupp av kollegor.

Jag tänker om man jobbar i kontorslandskap.

Kanske man har en klocka, bara klingeling.

Nu är det motionsminut.

Så alla bara kör och släpper det man har.

Eller så får man dra igång någon riktigt bra låt.

Ja, musik gör oss ju så himla…

glada och peppiga.

Absolut.

Finns det andra sätt på kontoret eller när man är på arbetsplatsen

som man skulle kunna göra små energigrejer eller få igång rörelse?

Jag tänker också som du faktiskt sa nu.

Det här med att man går ihop några stycken i grupp.

Då känns det ju också enklare.

Till exempel, det jag också ofta förespråkar är ju det här med att vi inte ska…

ignorera, eller vad säger jag?

Ignorera.

Att vi ska ta de här…

fikapauserna som vi alltid har tagit förr i tiden.

9.30 fika, 14.30.

Och man går iväg från sitt skrivbord.

Man går iväg, får ett naturligt miljöombyte

och pratar, skrattar lite med sina kollegor.

Sen behöver det inte betyda att vi byter stol mot soffa

och sitter och verkligen fikar.

Men då snackar vi i kaffemaskinen

eller då, kanske i grupp, bestämma att innan vi tar våran kaffe nu

så rör vi på oss lite grann tillsammans.

Jättebra ju.

Det vet jag, min lillebrorsa

han jobbar som anläggare.

Och de har ju såhär,

när de ska ut på arbetsplatser,

särskilt de här gubbarna som de säger,

de som ska ut och gräva och så.

På morgonen, då står ju de i sina varselkläder

och har uppvärmning.

Vi kan ju inte gå och börja gräva,

man måste ju värma upp kroppen.

Det är ju de här gamla kropparna.

Jag vill ju fortfarbror,

alla farbröderna i varselvästar.

Det förstår jag.

Kan du inte be att de filmar då,

så kan man dela det som inspiration.

Precis, så får man haka på.

Det är ju klokt,

för det är klart att skaderisken måste ju vara jättestor.

Men då, bara för att man sitter framför ett skrivbord,

så tänker man att jag behöver inte röra på mig alls.

Men det här hjälper också, gissar jag,

de här små rörelserna.

Det är inte bara att vi stelnar till,

det gör något också med knoppen och stressen.

Ja, men absolut.

Vi visste ju att andning är vårt allra bästa verktyg

när det gäller stress och stresshantering.

Jag skulle vilja säga att rörelse är där och nosar

på en stark andraplats i så fall.

Att underskatta rörelse,

det är ett stort misstag vi gör faktiskt.

Rörelse är helt fantastiskt för stress.

Jag var ju inne lite snabbt på det här med att stå och skaka loss

i ett kontorslandskap,

men att bara få igång kroppen,

ställa sig och skaka loss, det är ju faktiskt

det är bevisat att det reducerar stress.

Så rörelse, absolut.

Det är väldigt bra också för knoppen.

Men sen har vi absolut, jag kanske inte nämnde

några mer återhämtningspauser här,

men bara en sån simpel sak som att bara sätta sig ner

eller stå upp,

ta några djupa andetag hela vägen ner i magen

innan varje möte till exempel.

Titta ut genom fönstret, sitta och bara

Det pratas ju mycket nu inom stresshantering om det här med att sitta och tomglo.

Och jag gillar verkligen det.

Det är ju sådana här naturliga pauser som vi hade mycket förr i tiden,

när vi inte hade så mycket skärmar,

vi hade ingen smartphone att ta upp när vi stod och väntade på bussen,

när vi satt på bussen, när vi väntade på en kompis eller så.

Då får ju hjärnan verkligen vila.

Nu åker telefonen direkt upp.

Den gör ju det automatiskt.

Jag med, det blir ju så.

Vi följer flocken, man gör som

alla andra.

Jag försöker verkligen tänka på det själv,

och försöker jobba på det,

och försöker prata om det med andra också.

Tomglo mer, eller dumglo som vår kollega brukar säga.

Jag har också hört att man ska försöka fästa blicken mot

växtlighet eller något grönt eller skog.

Har man suttit och stirrat in i en betongvägg

och jämför med de som får titta på grönt,

så växtlighet kan vara några

träd i en stadskärna.

Så mår de som får titta på träd bättre.

Ja, det förstår jag. Det blir ju ett lugn.

Växtlighet, natur, skog och mark.

Det har ett lugn helt enkelt.

Jag tänker också på att gå ut.

Jag märkte det i morse.

Det regnade.

Jag satt inne och väntade.

Det var jättejobbigt och varmt.

Sen kom jag ut i friska luften

och tänkte, men gud, här kan man ju andas.

Vad gott det var att andas.

Ja, fantastiskt.

Nej men det är absolut.

Så sitter man ner hela dagen också.

Man ställer sig upp och rör sig ungefär

en gång i timmen i några minuter.

Sen tar man en kort promenad på lunchen.

Då har man kommit en lång väg faktiskt.

Här snackar vi några minuter om dagen egentligen.

Lunchpromenaden kan vara tio minuter.

Jobbar man i stan, gå runt kvarteret helt enkelt.

Jobbar du där du har möjlighet

att komma snabbt till skog och mark

eller en park, då är ju det självklart att föredra.

Då pratar vi om att då tar man den här promenaden utan input.

Det vill säga inga lurar i öronen och ingen telefon i hand.

Så att vi verkligen låter hjärnan vila lite grann

och bara tar in allting runt omkring oss.

Alla dofter, alla ljud och intryck.

Vad skulle du säga annars är de största

stressorerna eller anledningen till stress på våra arbetsplatser

eller vardagen idag som det ser ut nu?

Jag skulle säga att det handlar om att vi har ett totalt överstimulerat nervsystem.

Vi är konstant uppkopplade.

Vi är konstant tillgängliga.

Det är inte bara jobbet med möten och deadlines.

Utan det är just de här skärmarna vi har.

Smartphones.

Det är konstant från tidigt.

Tidig morgon till sen kväll.

Att hjärnan får aldrig riktigt vila.

Och kroppen får inte röra sig tillräckligt.

Hur märker man på ett nervsystem att det är för uppe i varv?

Eller att man har överbelastat nervsystem?

Jag tror att många går runt utan att ens märka det ganska länge faktiskt.

Kroppen är ju först med att börja viska, brukar jag säga.

Att det är någonting som inte står riktigt rätt till.

Och då pratar vi om det här med

stelhet i kroppen, huvudvärk, kanske irritation, energidippar.

Sömnen påverkas.

Vi kommer in i den här ytliga andningen.

Vi andas aldrig riktigt ner i magen.

Utan det här konstanta ytliga andningen uppe i bröstkorgen.

Det är de första tecknen som vi bör lyssna på egentligen.

Men ofta väntar vi tills kroppen börjar skrika istället.

Och då pratar vi värk till exempel i kroppen och kanske mage

magproblem.

Det kan också kopplas.

Man kan tänka att nu har jag ont i magen.

Det kan vara stress eller nerv…

Speciellt när man ser flera av de här olika faktorerna

som man kan känna av och man känner igen sig.

Sen kan det också vara:

Det låter också som klimakteriet.

Ja, precis.

Här vet vi att när man är en medelålders kvinna.

Jag hade jättemycket magproblem de sista åren innan jag

bytte nisch här helt enkelt nu.

Det är mycket bättre.

Jag tror att det hade med stress att göra.

Jag testade något som heter senseiyoga.

När jag var i höstas här hade jag en…

På det privata planet och inte så mycket på jobbet.

Men då var jag uppe i sån galen stress.

Som visade sig sen när jag kopplade av över jul.

Då fick jag värsta tippen.

Jag fick muskelryckningar, jag fick ont i kroppen.

Jag andades här uppe.

Jag vaknade på morgonen och gjorde allting fort.

Jag kunde inte…

Det var så…

Jag var som i flight mode.

Inte flight mode.

Jo, eller du var inne på någon slags flykt.

Ja, flight.

Flight mode tänkte jag var det man ställer in på mobilen

när man ska flyga.

Det lät avslappnat.

Jag skulle önska att jag hade en sån knapp.

Ursäkta, jag fattar.

Jag kan inte ta emot information, jag är i flight mode.

Nej, men då testade jag.

Ganska mycket senseiyoga.

Att man ska gunga och skaka lite och stretcha.

Så otroligt skönt.

Och det kan jag göra som sittande.

Det hjälpte mig faktiskt jättebra.

Men du har ju ett träningsprogram.

Som jag har fått vara inne och nosa lite på.

Ja.

Cardilates, heter det så?

Cardilates, ja precis.

Du skrev ju det.

Det är ju det som jag riktar mig mer mot privatpersoner.

Och då är det min målgrupp kvinnor.

Medelålders kvinnor.

Hej, hej.

Ja, hej.

Och som vill bygga upp kroppen på ett skonsamt men väldigt effektivt sätt.

Igen efter att ha suttit mycket under många år.

Jag har ju verkligen nischat in mig med det här med stillasittande

och både personer och stillasittande team.

Och det är ju för att jag själv har varit där.

Du ger dig själv det du har.

Exakt så.

Eller ger alla andra det du hade behövt.

Ja, precis så skulle man kunna säga.

Namnet Cardilates kommer från att jag har mixat cardio och pilates.

Och på ren svenska så innehåller det här träningsupplägget

en blandning av puls, pilates och rörlighet i ett och samma pass.

Och så har vi musik och vi rör oss till musiken.

Och jag säljer de här som online träningsprogram som jag har skapat.

Hur långa är de?

Jag har två program.

Ett på tio veckor.

Och där är det också mycket stresshantering, återhämtning, lite mindset och sånt också.

Sen har jag ett kortare på fyra veckor.

Och där är det bara ren träning och lite vanor.

Lite tips på hur man kan få in lite bättre vanor och sånt också i sin vardag.

Och hur långt är ett träningspass?

Samtliga är ungefär 20, max 25 minuter.

Det tänker jag är så himla bra.

Det är så överkomligt på något vis.

Det kan man göra hemma.

Det behöver inte vara någonting som, just det, jag ska träna ikväll och då går det bort två timmar för att jag ska åka, jag ska byta om, jag ska hålla på i en timme.

20 minuter kan man ju lättare planera in.

Absolut.

Det blir väldigt enkelt och väldigt tillgängligt.

Det är bara att trycka på play helt enkelt.

Rulla ut en matta.

Och så kan man köra det en eller två gånger.

Beroende på hur hårt man vill köra.

Jag skulle säga att det är ganska skonsam träning.

Men pilates är ju väldigt underskattat.

Det är en fantastisk träningsform som verkligen bygger upp oss inifrån och ut.

Beskriv för de som inte har provat pilates.

Ja, pilates jobbar vi med…

Det finns ju olika former.

Jag jobbar med matta pilates.

Då jobbar vi med egen kroppsvikt.

Det är mycket fokus på att bygga upp de här kärnmusklerna i vår core.

Mage, rumpa.

Jag jobbar väldigt mycket med att bygga upp den här hållningen igen.

Öppna upp i bröstet och stärka upp i övre rygg.

Det är väldigt skonsamt.

Man jobbar ju i lugna rörelser.

Samtidigt som vi bygger upp styrkan ordentligt.

Det är en blandning av kroppsstyrka och yoga kanske.

För någon som absolut aldrig hört talas om.

Som pilates.

Men jag har ju då mixat det här med puls också.

För att det ska hända lite mer.

Man blir lite svettig?

Ja, men man kan bli lite svettig. Absolut.

Jag tycker också att det blir roligare och lite mer pepp om vi får lite fart också.

Det är därför jag har blandat de här två.

Det är skönt, man får ju energi efter när man har tränat.

Absolut.

Och kommit upp i puls.

Man är trött på ett skönt sätt.

Verkligen, man ångrar ju aldrig ett träningspass.

Det är bara lite motigt att komma ut ibland.

Vad behöver kroppen och nervsystemet för att verkligen återhämta sig?

Den behöver variation, skulle jag säga.

Har du några exempel?

Vi behöver lyssna på vår egen kropp.

Vi behöver lyssna på vad vi själva behöver.

Det är inte samma för alla.

Nej, det är det absolut inte.

Nu riktar ju jag in mig just emot stillasittande team.

Det är ju det vi har pratat om här.

Men har du ett väldigt rörligt arbete.

Då kanske du behöver komma hem och låta kroppen vila.

Då är det helt okej att komma hem och krascha i soffan.

Och kanske scrolla lite på telefonen.

Medan har du suttit framför en skärm hela dagen.

Då är det det sista.

Det är inte den återhämtning du och din kropp behöver.

Det är inte att komma hem och landa i soffan och scrolla på telefonen.

Utan din kropp då vill ju röra på sig.

Samtidigt som vi behöver återhämta och låta hjärnan vila.

Så lätt rörelse, en promenad.

Som sagt, ute i naturen.

Utan annan input.

Jag tänker också att man kan ju ställa sig själv frågan.

Mår jag bättre eller sämre efter att jag har varit ute och tagit en promenad?

Och svaret på den frågan leder ju till vad du behöver.

Och vad din kropp behöver mer eller mindre av.

Samma med träning, samma med återhämtning.

Mår jag bättre eller sämre om jag bara har suttit och…

fastnat i ett stirr en liten stund till exempel.

Och svaret på den frågan också betyder ju att jag behöver mer eller mindre av det här.

Så att lyssna på kroppens signaler.

Vilka signaler skulle du säga är de vanligaste som vi bara blundar för?

Det är nog just den här att många går runt och känner sig konstant dränerade.

Bara trött, energilös.

Det tror jag är bland det första som kommer.

Sen är det ju sånt här också, stelhet.

Som smyger sig på.

Ont i kroppen.

Huvudvärk. Omotiverad.

Lite irriterad.

Värken i kroppen.

Men det tror jag också är åldern såklart.

Men jag tycker också att man…

När man har tränat.

Man har haft ett litet uppehåll och så tränar man.

Jag får ju så sjukt ont i kroppen då.

Det känns nästan i min ålder, 52.

Att man behöver nästan bara kliva upp på morgonen.

Och sätta sig upp och kliva ur sängen för det känns som att man ska bryta nåt.

Det knakar och så bara:

Men gud, vad hände?

Jag vaknade i morse och då knakade det till något.

Jag nös.

Då händer det ena efter det andra.

Då kanske det är just då man verkligen behöver,

när man börjar känna sådär,

att man ska se till att vara lite förebyggande

och stärka muskler.

Ja, men precis. Absolut.

Sen självklart, åldern tar ju ut sin rätt.

Jag är också jättestel när jag vaknar på morgonen.

Och även om jag…

har börjat bygga upp mig själv igen,

så har jag fortfarande många men,

efter allt mitt stillasittande.

Just också att jag satt i en väldigt dålig position.

Jag hade väldigt dålig hållning.

Jag är stel i kroppen.

Ja, men jag gör det bästa av situationen i alla fall.

Det finns ju sådana här,

nästan som en korsett,

apropå min västkorsett,

men som man drar åt.

Just för att man får bak axlarna.

Ja, precis, som sitter runt axlarna.

Funkar de?

Jag har själv testat.

Det var många, många år sedan nu.

Jag klarade inte av att gå runt med den i många timmar.

Det kändes onaturligt för mig.

Jag gick mer runt och spände mig.

Sen kan jag inte riktigt svara för alla,

men jag skulle säga,

bygg hellre upp kroppen och jobba med dina muskler

och rör på dem.

Smörj upp muskler.

Man tvingas att vara i en annan position.

Ja, och du har inte riktigt den styrkan än.

Nej, men precis.

Så det är nog mitt svar.

Bygg hellre upp.

Fuska inte.

Nej, exakt.

Det är väl den där,

att man tänker,

oh, här dök det upp en liten genväg.

Ja.

Men finns det annat som man kan tänka på

kring det här med stress?

När man börjar känna den här,

stressen byggas upp.

Är det någonting rent,

arbetsmässigt som du vet att säga,

det här och det här och det här?

Jag tycker att då tar man en break helt enkelt.

Man tar en paus.

Vi ska som sagt inte underskatta det heller med social kontakt,

som jag sa, att vi ska prioritera de här fikapauserna.

Miljöombyte,

skratta med en kollega,

komma ifrån helt enkelt.

Gå ut då i fem minuter kanske,

i friska luften,

få lite dagsljus och kom tillbaka.

Det brukar kännas

bättre.

Jag tänker att när man är som mest stressad,

det är då man bara,

nej, jag har inte tid med någonting.

Precis.

Tar en skrivbordslunch.

Ja, och ibland så kan jag känna,

jag har suttit och mejlat med en kollega

som är så här, jag har så mycket,

jag hinner inte ha ett möte med dig nu på 20 minuter.

Och sen så har vi mejlats fram och tillbaka.

Och jag tänker bara så här,

men snälla kära du,

hon tog fram någon lathund,

och hon gjorde massa saker för mig som tog mycket,

mycket längre än 20 minuter.

Om vi bara hade setts,

då hade du varit över.

Jag som ditt problem hade varit förbi på en kvart,

men hon la säkert en timme på mig.

Och det var ju bara för att hon kände sig så stressad.

Man blir ju lite orationell.

Verkligen.

När man sitter sådär och känner sig stressad,

kanske har en deadline eller någonting

och bara, nej men jag hinner inte ta en paus.

Och så sitter man där, timmarna går.

Jag kan tala för mig själv,

jag blir inte så speciell

speciellt produktiv då.

I slutändan känns det som att jag inte fått någonting gjort.

Vad kan arbetsgivare göra då?

Nu är det mycket egenansvar,

vad man ska göra för de här småsakerna.

Finns det något som en organisation eller en arbetsgivare kan göra

för att underlätta för sina anställda?

Ja, absolut.

Först och främst så tycker jag att man kan…

En chef skulle till exempel kunna starta en sån här grej

om du sa att vi har en liten grupp.

Vi kanske har en klocka, vi ringer, vi rör på oss.

Jag tycker också att det är viktigt att arbetsgivarna tillåter

det här med att få gå iväg en liten stund

och ta den här pausen på förmiddagen och eftermiddagen.

Så att de anställda inte känner att det inte är riktigt okej

att gå iväg.

Så kan det vara på många arbetsplatser.

Det känner jag också igen.

Så det absolut tycker jag.

Och sen självklart att alla…

Arbetsgivare kan jobba ännu mer med hälsa och välmående

och friskvård och så.

Jag tänker också på möteshetsen

som finns i många organisationer.

Där man dels lägger back-to-back-möten

så att det ena slutar samma minut som nästa börjar.

Och så drar de över

och man känner att man alltid kommer in med andan i halsen.

Vi har ju nu så att när man bokar in ett möte

så blir det automatiskt 50 minuter eller 25 minuter.

Och det är ju superbra.

Om man sen då är sharp.

Så att nu är det faktiskt slut.

Det tycker jag är bra att de håller på det.

Ja, då gäller det att avsluta där också.

Många tänker att vi har ju egentligen fem minuter tillgodo.

Men där tyckte jag du sa nånting jättebra.

Precis, det tycker jag arbetsgivare också kan tänka på.

Man tar ansvar över att tider hålls och att det är okej.

Ja, men det är ju väldigt mycket möten och sånt.

Kanske kan man tänka, behöver den här personen

vara med på just det här mötet också.

Det minns jag. Man satt med på mycket möten där det kanske kändes som att

behöver jag vara med här?

Eller skulle jag ha kunnat gjort någonting mycket bättre

de här 30 minuterna eller två timmarna.

Ja, lägga om möten till walk and talk-möten.

Ja.

Men ibland kan ju det vara bra.

Särskilt om man ska ha utvecklingssamtal.

Alltså att man kanske har lättare att prata om vissa saker

när man slipper sitta mitt emot och stirra på varandra.

Ja, verkligen. Jättebra idé. Och flytta ut möten.

Allra helst när vädret tillåter.

Om man har teammöte.

Gå ut, då blir vi mer kreativa också.

Få lite frisk luft och dagsljus och brainstorma.

Det finns en hel del de kan göra faktiskt.

Apropå dagsljus, det har jag hört någonstans

att man ska alltid se till att få dagsljus före blåljus.

Alltså skärmljus, inte ambulanser.

Och den tänker jag alltid på när jag ligger med min telefon i sängen.

För att det är min väckarklocka.

Det är snuttefilts…

Ursäkten.

Exakt.

Bara skaffa en väckarklocka då.

Någon kan ju behöva ringa och få tag i dig sent.

Ja, exakt.

Då får jag väl ha ljud på, men det finns så många lösningar.

Jag kollar aldrig på mobilen sådär på natten.

Men däremot så måste jag ha podd eller någonting på…

När jag vaknar 1, 2 och 3.

Då ligger jag och glor annars bara.

Så då vill jag sätta på någon mysig podd.

Så somnar jag om.

Därför har jag den.

Det är inte jättebra.

Jag jobbar också väldigt mycket med podd.

Så när du sa gå ut utan någonting i öronen.

Jag vet.

Jag älskar att vara ute och gå och lyssna på podd.

Men det jag sa var också att det räcker med en tio minuters promenad.

Jag tar själv en promenad varje morgon faktiskt.

Jag kallar den för min mindfulnesspromenad.

Då har jag sagt till mig själv att jag inte får ha några lurar i öronen.

Då går jag, det är samma slinga varje morgon, en dryg kilometer.

Jag har tur, för jag utgår hemifrån.

Jag har skog och natur väldigt nära inpå.

Då går jag bara där i mina egna tankar.

Jag, min kropp, mina tankar.

Och bara tittar på naturen, lyssnar på fåglarna.

Känner lukten.

Det kan jag starkt rekommendera.

Och som sagt, tio minuter.

Tio minuter är ju görbart.

I det fallet blir man inte heller svettig.

Jag är ju en allt eller inget.

Ska jag gå ut och gå på morgonen, då måste jag gå fort.

Och i 40 minuter.

Sen måste jag duscha.

Det tar så mycket tid.

Då måste jag gå upp en timme innan.

Och så är jag jättetrött.

Och det är jag ju för att jag lever det här livet som du beskriver.

Så det blir en ond spiral.

Jag måste få sova.

Men jag kanske skulle sova jättebra om jag börjar gå upp tidigt och gå ut på en liten promenad.

Det tror jag.

Vi komplicerar saker och ting väldigt mycket.

Det är nog det viktigaste vi ska ta med oss.

Hälsa behöver inte vara ett stort prestationsprojekt, utan vi smyger in.

Små saker som får oss att må bättre.

Sen är det jättebra att träna också.

Såklart.

Men det behöver inte vara så himla stort.

För då blir det tyvärr ofta bara pannkaka.

Och så kanske det inte blir någonting istället.

Så börja i alla fall smått och bygg på.

Bra tips.

Jag tänker att många av våra lyssnare är arbetssökande.

Hur ska man tänka i det läget då?

Ja, att vara arbetssökande vet jag ju själv.

Hur det känns.

Inte bara nu sist när jag blev uppsagd.

Jag har ju varit arbetssökande tidigare i livet också.

Det ligger mycket stress i att vara det.

Det kan bli lätt att man kanske bara sitter framför datorn

och söker jobb efter jobb.

Det blir en stress i sig och man glömmer av att ta hand om sig själv

och faktiskt lyssna på kroppens signaler.

I allra högsta grad är det jätteviktigt för någon som är jobbsökande

och sitter hemma och söker jobb.

Och känner den här stressen inombords.

Att verkligen lyssna på kroppens signaler.

Ta hand om sig själv.

Ta pauser.

Och unna sig återhämtning, rörelse.

Och också att försöka tänka positivt.

För jag vet ju att man blir ofta…

Man känner sig…

Jag tyckte det var jättejobbigt.

Och just det här med att bli uppsagd.

Man söker jobb efter jobb.

Man får inga svar och sånt.

Man behöver försöka vara lite snäll mot sig själv också.

Jag brukar märka att många tycker det är svårt.

Det är att allt flyter ihop.

Det är inte såhär:

Nu börjar jag åtta och slutar fem.

Utan det är konstant att man har det här jobbsökartänket.

Man är alert, man letar annonser.

Att man faktiskt är noga med sig själv.

Våra arbetssökande har ju ett schema som de går efter.

De börjar åtta och slutar fem.

Och då vet man.

Då kan man sluta söka jobb därefter.

Då är man ledig.

Helgerna ska man vara ledig.

Det är röda dagar och ledigt.

Att man tar det också.

Ja, precis. Jätteviktigt och jättebra att du tar upp det.

Så är det ju verkligen.

Man tänker lätt hela tiden på det här med jobbsökandet.

Det ligger liksom en inre stress.

Så försöka bryta av.

Det var någon annan som skrev någonting om det här på LinkedIn.

Det här med hur vi behöver bli bättre på att bryta av arbetsdagen.

Allra helst när man till exempel jobbar hemma.

Eller sitter och söker jobb hela dagarna.

Att man på något vis…

Istället för att när man stänger ner på jobbet och åker hem.

Då får vi ett naturligt avbrott där.

Att man gör någonting.

Man lägger in någonting.

Kanske att klockan fyra är jag klar.

Då stänger jag ner.

Då går jag en fem minuters promenad.

Eller då gör jag det här.

Som verkligen signalerar att nu är jag klar för idag.

Och nu släpper jag det här.

Att man har en plats också.

Att man gör en arbets…

Hemmakontor kanske.

Det är där jag sitter och söker jobb.

Så att man inte ligger i sängen eller i soffan.

Nej, absolut.

Nu går jag dit.

Nu går jag till min jobbsökarplats.

Och nu går jag hem från den.

Under pandemin var det någon som gav det tipset.

När man jobbade hemma helt plötsligt.

Som klädde på sig.

Gick ut och gick tre varv runt huset.

Och sen kom in och började jobba.

Och samma då.

Nu går jag hem.

Då går jag andra hållet.

Smart tror jag.

Hjärnan får ju ändå…

Vi är ju väldigt bra på att lura oss.

Så då är det bara:

Bra, check.

Nu har jag gått ifrån jobbet.

Nej, men det är faktiskt en klok idé.

Kommer in genom dörren igen, jätteglad och ledig.

Honey, I’m home!

Men jag tänker att som entreprenör så måste ju du också kunna hamna i de här fällorna.

Åh, mejl på helgen, det är klart att jag svarar.

Absolut.

Det flyter ihop väldigt lätt.

Här får jag försöka bromsa mig själv hela tiden.

Det blir lätt att:

Jag ska bara gå och svara på det där mejlet.

Nu tittar ju ändå ni allihopa på tv på kvällen eller något sånt.

Det är samma sak där också.

Det gäller ju verkligen att försöka hålla rutiner och hålla fast vid dem.

Tack snälla för att du kom och gav oss lite kloka råd.

Tack så jättemycket för att jag fick komma och vara med.

Ja du Charlotte.

Jag känner hög igenkänning i det här.

I det hon pratar om.

Egentligen är det ju inte så svårt.

Det beror på om man kan stå upp eller inte.

Jag kan ju känna så här.

Ibland får man hälsoutmaningar.

Ta trapporna så får du tusen poäng.

Stå upp så lever du längre.

Ta trapporna så lever du längre.

Min livslängd bara blir kortare och kortare känner jag.

Men det finns ju andra sätt.

Att man kan göra det på ganska enkla sätt ändå.

Vad tänkte du på?

Jag tänker att…

I nästan alla sammanhang som jag är i någon sådan här hälsovärld.

Så det som dyker upp är ju…

Ta djupa andetag.

Drick vatten.

Sov.

Och se till att vara avstängd från ljud och…

ljus i form av dator och mobilskärm.

Det låter ju väldigt enkelt.

Men det är ju så svårt.

Speciellt det där med att sova på nätterna.

Det är svårt alltså.

Det är väl jättesmart som Therese säger att man börjar i det lilla.

Jag känner att jag ofta gör felet att jag…

Jag ska göra stora förändringar och sen så blir det inte riktigt så.

Just det här att nu petar jag in små vanor.

Börjar sträcka sig och dricka vatten.

Börjar göra lite benböj.

Min favorit är ju Pomodoro-metoden när man jobbar.

Att ställa larmet, om man sitter och inte har möten.

Ställa larmet på 25 minuter, jobba och sen köra fem minuter.

Då börjar man med två minuters rörelse.

Sen kan man göra nånting annat under de där tre minuterna.

Sen är det hårt jobb igen.

Du menar att man har paus efter de här 20 minuterna?

Exakt.

Då blir det ett naturligt break.

Lycka till allihopa därute.

Och ta hand om er själva så hörs vi igen om två veckor.

Hej då.