Avsnitt 155 av Med målet i sikte: Sätt stilen som stärker ditt personliga varumärke – med Jenny Åberg

Om jag ska in på den här arbetsplatsen så representerar jag det här företaget sen.

Och då behöver jag sätta min personliga stil lite grann på paus

och faktiskt anpassa mig så att det fungerar för det här företaget

att ha mig som anställd.

Idag gästas vi av Jenny Åberg, personlig stylist och experten bakom Proper Style by Jay.

Där hon hjälper människor att hitta sin stil som stärker deras personliga varumärke.

Precis, och vi kommer prata om hur kläderna påverkar oss själva

och vad de signalerar när vi kliver in i ett rum.

Vilka färger ska vi använda och hur ska vi tänka när det kommer till klädsel vid en intervju?

Det här är avsnittet för dig som vill förstå vad dina kläder säger om dig

hur du kan använda färg som ett superverktyg

och hur små justeringar kan göra stor skillnad för självförtroendet

oavsett var du finner dig i karriären.

Jag heter Charlotte Olsson.

Jag heter Lisa Gustafsson.

Och du lyssnar på Med målet i sikte.

Varmt välkommen hit, Jenny.

Tack så mycket.

Kul att ha dig här.

Kan inte du berätta lite kort om dig själv, vem du är, den lilla frågan?

Jag jobbar som stylist för det personliga varumärket.

Man kan säga att jag är som en PT för stil.

Jag är klädstylist, makeupartist och hårstylist.

Det syns för oss som har dig här.

Tack.

Innan dess har jag jobbat väldigt många år inom corporates.

Jag har haft en helt annan typ av karriär.

Jag har jobbat inom hjärtkirurgi, medicinteknik.

Jag har varit produktspecialist, försäljningschef, vd och haft helt andra

andra typer av jobbuppdrag.

Så det här kombinerar jag med att kunna stil och kunna affärsvärlden.

Så kombinerar jag det med att hjälpa mina kunder att bli säkrare i

vad de till exempel ska ha på sig på jobbet.

Hur hamnade du i det här?

Jag tänker att dina kunder kanske gick i scrubs, i vårdkläder.

Så just kläder var inte nånting som var jätteutmanande.

Utstickande i ditt tidigare jobb då, eller?

Jo, egentligen så var det ju så att

för när du kommer in och ska möta någon där de står i scrubs

och du kommer i privata kläder

så är det så att det finns en förväntan på att du ska vara klädd

på ett representativt sätt.

Men du får aldrig få dem att känna sig dåligt klädda.

Så det gäller att hitta nivån där.

Du kan inte komma tippetåande in i högklackade skor

och för mycket smycken och så vidare in på ett sjukhus.

Men det finns ändå en förväntan av att du ska vara

välklädd för att du representerar ett företag.

Men sen började jag jobba som försäljningschef

och började jobba internationellt,

satt i ledningsgrupper,

reste 200 dagar per år.

Så då var det ju mycket corporate-kläder.

Mer kostym, dräkt, den typen av klädsel.

Men om man går in på kläder och det som du är proffs på,

vad är det första våra kläder avslöjar om oss?

Innan vi ens hinner säga hej.

Om jag kliver in i ett rum.

Hur avslöjar klädseln oss?

Ja, men vi kodar ju av varandra.

Vi är ju som djur.

Att vi ser och kodar av.

Vi läser ju av och de signalerna som kläderna kan skicka

kan ju vara till exempel klasstillhörighet.

Det kan vara:

Är du en av oss?

Om man tänker sig att man kommer ut på en golfbana i vanliga jeans

och en hoodie, så kanske man sticker ut jämfört med de som går i

de här golfkläderna, om man säger så.

Och likadant, du kan komma in i kostym på en byggarbetsplats.

Då är du också inte en av oss, så att säga.

När man kommer in, så som jag gjorde,

man kommer in i vanliga kläder,

in till de som går i mer sjukhuskläder,

så är man ju också…

Varje gång man kommer in i ett rum så har man ju en möjlighet att signalera

att man är inne i

gruppen eller att man är lite utanför gruppen.

Så kan man väl säga.

Men man läser också av varandra på ett annat sätt.

Jag brukar dra ett exempel där jag jämför med en hund.

Ja.

Om man tänker sig att man går på trottoaren

och så möter man en golden retriever

och så möter man en rottweiler.

Vilken av de här två hundarna är det störst sannolikhet

att du skulle gå fram och hälsa på?

Är det golden retrievern eller är det rottweiler?

Och de flesta skulle nog vara lite mer benägna att tro att

golden retrievern är lite vänligare och snällare.

Och det beror på att den är ljus och den är fluffig.

Och sen rottweilern är då mörk och mycket mer slät och lite hårdare.

Man ser mer musklerna, man ser strukturerna.

Och det kan man jämföra, vad gäller kläder då,

mellan en stickad ljus tröja och en mörk kostym.

Just det.

Där läser man liksom av varandra.

Aldrig tänkt på.

Så det kan man tänka på när man till exempel ska gå in.

Vad är det du ska förmedla?

Ska du prata mjuka värden eller ska du ha ett lönesamtal?

Alltså, vad är det du vill förmedla i det här mötet?

Ska du vara approachable eller ska du sätta dig i respekt?

Just det.

Och man ska kanske jobba med…

Man ska in i möte med nån person som kanske är skör

eller har utmaningar.

Då sätter jag på mig min mysiga stickade tröja.

Exakt.

Bra. Det där hade inte jag tänkt.

Det var ju otroligt spännande.

Men påverkar det här också vår självkänsla, vad vi klär oss?

Eller när vi hamnar i olika sammanhang?

Ja, men alltså…

Hur vi är klädda påverkar ju vår inre känsla.

De flesta av oss kan nog känna att vi blir lite snyggare

när vi tar på oss nånting som är lite mer välskräddat och strukturerat.

Man kan ju bara tänka sig hur våra politiker hade sett ut

om de hade gått runt i lite mer avslöjande kläder.

När de tar på sig en kostym eller en dräkt

så är det kläderna som skapar formen på en.

Jag själv har ju upplevt mycket när jag till exempel har flugit

att jag blir bemött på ett annat sätt när jag har på mig kostym

jämfört med när jag flyger i mjukiskläder.

Det har jag ju oftast använt när jag har flugit över till USA.

Och flugit mer privat än i jobbet.

Så dels kan jag uppleva att jag har blivit bemött på ett annat sätt.

Men det handlar ju också om att jag själv kanske utstrålar

nånting annat när jag kliver på i kostym.

En annan pondus och hållning.

Precis, man sträcker på sig lite mer

när man kommer in i lite mer välskräddade kläder.

För det brukar jag tipsa om till min arbetssökande

Bara att man ska ringa ett samtal,

att man faktiskt sätter på sig nånting,

man ska sitta hemma och ringa.

Att man inte sitter i morgonrock kanske,

utan klär på sig lite snyggare så man känner sig lite välklädd.

Och då blir det mycket lättare att ta samtalet.

Kan det stämma också?

Absolut.

Jag tycker mycket handlar om…

Alla som sitter hemma och jobbar,

eller som sitter hemma och jobbsöker,

tycker jag ska verkligen tänka till lite grann att

klä på sig, alltså ta den där duschen, klä på sig,

kanske sätta på lite smink,

eller raka sig, eller kamma sig,

eller vad man nu gör för nånting.

För att liksom vara lite mera på topp,

helt enkelt.

Man får en annan energi i sig själv

och det hörs jättemycket i rösten.

Jag har själv jobbat med telemarketing.

Jag jobbade på Nationalencyklopedin,

där vi sålde uppslagsverk,

för de kostade nästan 20 000 kronor styck.

Och där var det väldigt mycket så att

vi satt i bra kläder.

Det var vissa säljare som inte kunde

ringa ett samtal utan att sätta på läppstiftet först.

Och det är verkligen så att det hörs på rösten

hur du känner dig och hur du mår.

Och även om du ler hörs du.

Eller om du ligger ner eller sitter upp.

Precis.

Eller står upp.

Eller står upp.

Precis.

Du får ju en helt annan röst.

En sångare skulle ju inte sitta ner och sjunga,

om man skulle spela in en skiva eller sådär,

utan man står ju upp och sjunger för att man får bättre magstöd.

Så absolut.

Att det är inte bara vad jag har på mig,

utan också hur jag själv känner att de sitter, kläderna.

Jag som inte har världens lättformade kropp.

Alla kläder passar inte mig.

Och där behöver jag också tänka på:

Kommer jag behöva sitta och dra i den här tröjan?

Kommer den åka upp?

Det kan ju vara när jag står upp och tittar mig själv i spegeln

och så bara: Jo, men det här ser bra ut.

Går jag in i mötet och så bara:

Nej, nu stramar du, nu drar det, nu känns det.

Eller jag har en något stor byst.

Så då kan det ibland vara:

Nej, men nu blev det för mycket urringat här.

Så då går jag runt en hel dag och känner att

gud, det är så mycket tuttar.

Jag måste skyla mig.

Det kan ju påverka mig hela dagen.

Då tänker du bara på det.

Även om det är kläder som jag egentligen kanske passar i.

Vad skulle du tipsa?

Lisa om då.

Det finns några saker man kan tänka på där.

Det första är att man alltid ska prova sina kläder sittande.

Man ska stå upp och prova dem

och man ska sitta ner och prova dem

så att man ser att det funkar på olika sätt.

Du ska egentligen aldrig ha på dig nya kläder

när du ska iväg till jobbet.

Splitta det nya alltså.

Nej, du ska torrsimma dina kläder.

Faktiskt.

Så jag brukar rekommendera

att när du har köpt nya kläder

så behöver du testa hur de fungerar i verkliga livet.

Och då gör du inte det när du åker iväg på ditt viktiga möte,

på din anställningsintervju eller på konferensen.

Utan du testar det med vänner eller familj.

Du går iväg på en brunch.

Testar, hur känner jag mig i de här kläderna.

Eller bara sitter hemma i soffan.

Därför att kläder kan upplevas på väldigt olika sätt.

Det kan vara så här att de skrynklar.

Så efter en timme i soffan eller vad du nu

sitter någonstans så plötsligt ser byxorna ut som ett dragspel.

Inte kul om man är på jobbet eller på intervjun.

Det kan också vara så, precis som du säger,

att det inte känns bra.

Materialet känns inte bra eller passformen känns inte bra.

Så det här med att sitta ner är ju jätteviktigt därför att

kroppen flyter liksom ut när man sätter sig ner.

Så när man står upp så har man en annan stabilitet i musklerna.

Och när man sätter sig ner så slappnar kroppen av och då flyter kroppen ut.

Så det handlar inte om vikt utan det handlar faktiskt bara om att

oavsett vad man väger, oavsett hur stor man är,

så beter sig kroppen på ett annat sätt.

Så därför behöver man sitta ner och testa sina kläder.

Det är också likadant.

Det här med bysten handlar också om att du ska inte känna

att du visar för mycket hud.

Men du behöver också tänka på de du möter.

Det är ganska så obehagligt att bli utsatt för för mycket bar hud.

Och det spelar ingen roll om du är bar.

Du är kille eller tjej.

En knapp för mycket i skjortan på en kille

där man får se för mycket hud där

kan vara ganska så obehagligt.

Och likadant då, för mycket urringat, för kort kjol.

Och då kan det vara så att du står framför spegeln,

kjolen ser bra ut, men när du sätter dig ner

så gör snittet på kjolen att den plötsligt kasar upp

eller att den blir lite klockad.

Och då plötsligt visar du för mycket ben

när du sitter i mötet.

Så istället för att fokusera på vad mötet ska handla

om, vad är det du ska säga, vad är det de du möter säger

så blir du väldigt självmedveten

och börjar tänka på dina tuttar, din urringning.

Du börjar tänka på att magen känns för stor

och du börjar få ett kroppsspråk

som är att du plockar på dina kläder

och du skyler din kropp och du drar i kjolen till exempel.

Och det här skapar…

Du tappar fokus på det du ska göra.

Ett intryck av att vara lite mer osäker

än vad du egentligen kanske är.

Så det här med att plocka på sina kläder

skapar oftast ett intryck av att man är lite osäker.

Jag tänker också att det blir ju…

Sitter jag hela tiden och drar upp mitt linne

eller drar ner min kjol.

Det gör ju att människor tittar.

Då börjar de plötsligt titta på mina ben.

Det är det jag inte vill.

Och så blir det en ond cirkel.

Precis. Så det man behöver tänka på med…

kläder är ju då att man ska försöka ha en passform

som gör att de är bekväma.

Man ska tänka på materialen

så att de är sköna mot huden.

Många tror ju att

till exempel en kostym är jätteobekväm.

Jag skulle säga tvärtom.

En kostym kan vara otroligt skön.

Den kan vara precis lika skön som ett par joggingbrallor.

Om du har rätt passform på dem.

Dessutom, en av sakerna som blev här

nu under pandemin,

när många satt hemma och så att säga

inom citationstecken tappade det.

Man satt i mjuka

kläder, kom ur

det här med högklackade skor,

styva skjortor,

dressade kläder och så vidare.

När man då skulle tillbaks in

och börja klä sig ordentligt

så fanns det ett annat krav

på bekvämlighet

som klädindustrin tog fasta på.

Man hade utvecklat

material som gjorde att det såg

dressat ut

men det var bekvämt.

Så mycket mer stretch i skjortor

och byxor till exempel.

Så att man kan sitta i en skjorta

som ser ut som en vanlig skjorta

men den är mjuk och skön som en t-shirt.

Och likadant med byxor.

Så mycket mer stretch och så

i kläder idag

än vad det var innan pandemin faktiskt.

Det är jag jättetacksam för.

Jag sitter ju jämt

så jag måste ju tänka

efter bara sittkläder

hur det sitter på mig och passar.

Och det kan vara ganska svårt

för har man för låga byxor

och man böjer sig fram

då visar man ju sparbössan.

Är det tvärtom för högt

då hamnar ju byxorna under armhålorna liksom.

Det är faktiskt inte så lätt

att hitta kläder

som sitter perfekt.

Nej.

Nej men precis.

Och där är det också så

någonting som man behöver tänka på

kring kläder är att

när man är ute

jag jobbar ju då också med att

hitta nya kläder till mina kunder

så jag går ju ut i butiker med mina kunder

och hittar nya kläder

eller hittar dem online till dem.

Vad många tror

är att man ska hitta de här perfekta

byxorna som sitter som en smäck

oavsett hur stor eller liten man är

oavsett hur lång eller kort man är.

Och där rekommenderar jag ju då

istället att man

tänker på sina kläder

som att det liksom är en råvara.

Så om du tänker dig att du hittar ett par

byxor som sitter okej

men de kanske behöver justeras.

Så till exempel är du en kort person

så kanske du behöver lägga upp dem.

Är du en person som är lite större över höften

och smalare i midjan så behöver du kanske ta

in dem i midjan.

Så att du behöver justera kläderna

så att de blir riktigt bra på dig.

Så skräddarsy dem lite?

Alltså skrädda till dem lite grann.

Så tänk så här: de här byxorna kostar tusen kronor

plus vad det kostar att få dem justerade

så att de blir perfekta till dig.

Jag tänkte på en annan sak där, att man ska undvika

lite med…

Många av våra deltagare kanske kommer ut i intervju

eller om jag ska hålla en stor presentation

eller nåt så kan jag bli svettig.

Och det har man ju också gjort misstaget

när man inte har provat kläderna

innan, att man bara: nu tar jag den här

ljusgrå skjortan

eller blusen, så bara:

nu blev den väldigt mörkblå

under armarna, så man ser lökringarna.

Det kan ju också bara känna

att man svettas, kan ju skapa ännu mer svett.

Exakt.

Har du något bra tips och knep?

Trosskydd under armhålorna har jag hört.

Ja, trosskydd under armhålorna funkar ju.

Det finns ju också medel på apoteket

som man kan smörja in med

och så låter man det sitta över natten.

Men annars så är det ju också utav den

anledningen som man behöver liksom

torrsimma sina kläder.

Man kan inte ta på sig ett plagg

för första gången och ha på sig det

när det är riktigt, riktigt viktigt.

Man får svettringar under armarna.

Vad händer med ens kroppsspråk då?

Jo, men då blir man ju helt plötsligt väldigt låst

för man blir ju inte lös och ledig

i sitt kroppsspråk

och viftar lite med händerna

utan man sitter plötsligt med armarna

väldigt nära kroppen

för att inte visa att man är svettig under armarna

och det här påverkar ju hur man

uppfattas.

Hur skön man verkar vara

eller om man verkar lite låst.

Du ser lite låst ut.

Alltså torrsimma sina kläder, det är grejen.

Men du pratar också

mycket om färger.

Det är ju väldigt intressant.

Jag tycker att ibland

så har jag läst att det är en typisk

tidningsklickgrej.

Så vet du vilken färg du ska ha.

Hur vet jag vilken färg

som ger mig glow eller som får mig att se sådär

glåmig och trött ut.

Ja just det.

Det korta svaret på det är ju

att du behöver göra en färganalys.

Vilket är en av de sakerna jag gör.

Det korta svaret.

Nej men

man kan väl säga såhär

att vår

favoritfärg i Sverige är ju

svart. Det är väldigt många som går runt i

svart och svart

är en väldigt hård färg

som är lite, det funkar lite

som dementorerna i Harry Potter.

Det suger liksom lite grann livskraften ur huden

i ansiktet.

Så när vi pratar färg så pratar vi framförallt om

färg på överdelar som reflekterar

upp mot ansiktet.

Så man tänker sig en kavaj

eller en skjorta eller en blus eller tröja

eller nånting som liksom reflekterar upp mot ansiktet.

Den färgnyansen

kan vara olika bra för

ditt ansikte kan man säga.

Svart är en väldigt hård färg.

Och den funkar egentligen

bäst på den som har mycket

kontrast.

Och kontrast, då kan man tänka att

man tar ett foto på sig själv

och så tar man fram det i svartvitt läge

i mobiltelefonen.

Är det stor skillnad mellan

håret och ögonbrynen

och ögonen

jämfört med din hud.

Om du tänker dig att du har ett svart hår

väldigt mörka ögonbryn, väldigt mörka ögon

och så är du väldigt ljus i huden

då har du stor kontrast.

Om man tittar på dig som då

har ljust hår, ljusa ögonbryn

och inte så mörka ögon.

Ingen livslust i ansiktet alls.

Nej, men då har du

liten kontrast.

Och då kan du tänka sig att den som har mycket kontrast

klarar av djupa färger,

alltså mörka färger. Den som har lite

kontrast bör ha lite ljusare färger.

Ja, så det är väl

en ganska så enkel förklaring.

Det var ju bra tänkt.

Och du är lite mittemellan.

Du är lite mörkare i botten.

Har lite mörkare ögonbryn.

Så ni har ju lite skillnad i kontrast där.

Det är ändå roligt för du är ju blond

från början Charlotte.

Och jag är ju jättemörkhårig från början.

Men sen så har ju jag kanske gått över

åt det gråa hållet och har därför

blivit blondin istället.

Och tydligen plockat bort

mina väldigt stora svarta

buskiga ögonbryn så att de inte heller

lever kvar.

Nej men precis.

Och vad gäller vilka färger som ger en glow

där kan man ju tänka sig

att man kan prova lite grann

själv mellan olika plagg

som man har hemma och se

får jag lite mer lyster och lite mer

livsglädje i ansiktet

i den här jämfört med

i någon annan färg.

Så vad jag tittar efter när jag gör färganalys

det är ju att man ser, vissa färger

ger dig skuggor under ögonen

du ser trött och sliten ut.

Du får lite

rosighet på kinderna som inte är den här

fräscha rosigheten när man

har rouge på sig.

Utan man ser liksom mosig ut.

Man har rosacea eller man har

akneärr eller gammal akne eller sådär.

Så blir det mer

tydligt och mer flammigt

så att säga.

En del får en röd näsa i vissa färgnyanser

och de här vecken som vi får

runt munnen och så

som blir djupare med åren

de framställs, de framstår också tydligare.

Vilken färg då?

Jag frågar åt en vän.

Nej men alltså om du har på dig en färgnyans

som inte är optimal för dig så ser

så syns de här sakerna mer.

Och det är inte någon speciell färg då utan det är just

utifrån mig själv.

Ja, det är ju olika för olika personer.

Jag brukar ha gul för det har jag hört

att man blir också glad.

Och så har jag flera gula blusar, gärna lite glansiga

och då brukar jag kalla det för mina gladblusar.

Och jag blir ju glad

när jag ser en gul blus.

Ja, och det kan man också tänka för jag har en föreläsning

som heter Det är så enkelt med svart

därför att det är verkligen någonting som många säger.

Det är så enkelt med svart. Svart passar till allt

svart passar med varandra

och så vidare. Men många gånger så är det så att

när jag har den föreläsningen så är det alltid

någon i publiken som säger så här:

Ja, men när jag vaknar och känner mig lite låg

då vill jag bara gömma mig i en svart tröja.

Det som händer då är så här att då vaknar du med en sån

känsla i kroppen att:

Usch, idag är det ingen kul dag.

Så tar du på dig en tröja i en färg

som inte riktigt är din bästa färg.

Och så kanske du

framåt lunch där börjar jag ändå känna:

Ja, men nu har jag träffat

lite trevliga människor eller jag pratat

med någon annan, tagit en kopp kaffe

eller bara så.

Nu börjar det lätta lite grann i

min själ.

Och så går du på toaletten

och så får du se dig själv i den här tröjan

som suger muster ur dig

och då är du nere igen i det där hålet.

Man får försöka hitta lite bättre färger

som gör att man får lite mer energi.

Jag tänker också att när man…

Jag har ju ganska ofta färg

och har jag rätt många jätteblommiga

som nästan är lite för mycket.

Men då får jag ofta höra:

Åh, vad härligt! Vad glad man blir av att se dig.

Oj, vilken färgglad.

Sen kanske inte den är snygg.

Men den gör ju uppenbarligen

att folk blir glada.

Kanske för att:

Åh, tack gode gud att inte jag har den på mig.

Det var nån gång som jag hade svart

och en kollega bara:

Men har du svart idag?

Du som alltid brukar vara färg.

Vi andra som går här och är dystra.

Och då är det lite grann ditt personliga varumärke, tänker jag.

Att du har färg.

Och det är väl jättehärligt.

Jag tycker också att om man är en person…

Du är ju en person som är bubblig och färgstark

och liksom härlig.

Det hade ju varit jättetråkigt om du hade suttit

i svarta kläder då.

För det hade inte riktigt varit din personlighet, tycker jag.

Utan där kan ju färgerna också vara så att

när man träffar dig,

så innan man ens har hört dig prata

så ser man att här finns en färgstark personlighet.

Nu blir det liv här!

Ja men exakt!

Att det finns en färgstark personlighet.

Jag tänker också att, för jag är ju lite för färgstark ibland i vissa sammanhang.

Så då ska jag ta med det.

När jag behöver själv öva på att sitta på händerna

och vara lite mer timid och tyst.

Då ska jag klä mig lite mer i svart.

För då kanske också…

Blir det inte så att du bara:

Nu jävlar ska jag överkompensera här för nu känner jag mig glåmig?

Nej, det tror jag inte.

Jag tänker bara på dina naglar.

Du har ju massa olika färger på naglarna.

Typ påsknaglar.

Jättefina.

Jag tycker nog att det är kul med färg.

Sen har jag väldigt mycket svarta kläder också, absolut.

Men sen har jag hört att när man står på scen

så ska man ha nåt rött.

Är det sant?

Ska och ska.

Ja men precis, ska och ska.

Jag själv har ju en röd kostym till exempel

jag föreläser ofta.

Men det är också för att mitt ämne

väldigt ofta handlar om personlig stil

och att våga färg och så vidare.

Och det är klart, då hade det varit lite märkligt

om jag hade stått i en svart kostym kanske och pratat om det.

Men det är också…

Den hade kunnat vara grön.

Den hade kunnat vara grön.

Det har jag också en sån kostym.

Men det är ju väldigt mycket

beroende på vad du har för ämne.

En röd kostym hade jag ju absolut inte haft

i mitt tidigare arbetsliv.

Vad signalerar rött då?

Rött är ju en ganska dramatisk färg.

Eldig också?

Ja, eldig och sticker ut och så vidare.

Så det är en stark färg.

Så det är klart att ska du prata om nånting

som är positivt och engagerande

så kan du absolut ha rött.

Är du mer som en politiker

så kanske du snarare ska ha marinblått

för att inge förtroende

och lugn och så vidare.

Men en annan sak som är superviktig när man står på scen

det är ju också att du har skor som inte låter.

Klack, klack, klack, klack.

Många som föreläser,

eller som har shower kan man säga,

eller såna här stand up-shower eller så,

har ju en stor matta som de står på

för att inte det ska låta för mycket om skorna.

Men det är likadant där,

att testa de skorna du tänker ha på dig

så att du vet att de inte låter för mycket

på underlaget du ska stå på på scen.

Oftast är det ju trä på scenen.

Just skor, tycker jag,

är en sån här sak som ger mig självförtroende.

Det är klart att hela outfiten,

men jag har skor som jag kallar för sittskor.

Nej, de här kommer jag inte kunna gå i,

men de är jävligt snygga.

Ska jag stå en kort stund på en scen,

då kommer det funka.

Men ska jag gå till stället?

Nej, det går inte.

Det är ju också nånting som…

När man har ont i fötterna så syns det i ansiktet.

Ja.

Så man blir ju liksom även där

väldigt påverkad av att…

Man ska inte ha ont i fötterna helt enkelt.

Men skorna är ju nånting som verkligen gör det hela.

Det är väldigt många som tror att man kan äga fem par skor

och ändå vara väldigt välklädd.

Jag skulle säga att fem par skor är för lite.

Det är lite som att bara ha en jacka

som ska funka till allting.

Lite mer utav till exempel skor och jackor.

Det blir nog många kvinnor som så här:

Du älskling, du ska få lyssna på ett avslut här.

Ja, precis.

Ja, men precis.

Och där kan det också vara så här,

jag har ju både män och kvinnor,

men många kvinnor upplever ju att de har svårt att få förståelse

för varför man behöver ha så många skor som kvinna.

Men det är ju så att som man så har man ju oftast långbyxor.

Punkt.

Kanske möjligtvis shorts.

Medan som kvinna så kan du ha

olika bredder på byxorna.

Du kan ha smala byxor, du kan ha vida byxor.

Du kan ha långa kjolar,

du kan ha knälånga kjolar.

Det finns så mycket olika typer av

nederdelar helt enkelt för oss kvinnor.

Och du behöver ha skor som funkar

till de här olika sakerna.

Och dessutom så är det ju så:

Ja, högklackade skor, supersnyggt.

Inte så praktiskt om man ska gå ut med hunden.

Inte så praktiskt om man ska hämta på förskolan.

Inte så praktiskt om man ska dansa hela kvällen.

Utan du behöver ha olika varianter.

Kanske inte hundra par som jag har.

Ganska många fler än fem i alla fall.

Men om det är nån som lyssnar nu…

Nu menar inte jag att jag kan massor om kläder.

Men om man känner att

jag vet för lite om vad det finns för olika typer av kläder

eller vad jag passar i.

Hur man ska tänka?

Ja, precis. Hur kan jag…

Ofta kan man använda sig av att försöka se vad man tycker är snyggt.

Och så kan man försöka anpassa det så att det funkar på en själv.

Man kan bli inspirerad av andra.

Det kan vara så att man ser nån på tv,

eller att man ser nån i nån tidning.

Eller att man ser nån på tunnelbanan eller bussen.

Så man kan tycka att det där tycker jag är snyggt.

Pinterest tycker jag är ett väldigt bra sätt att titta på och bli inspirerad

och så kan du försöka komma fram till:

Vad är det jag tycker om?

Är det så att varenda grej som har prickar på sig

är nånting som jag gillar jättemycket?

Det kan också vara så här:

Men gud, varenda bild som jag gillar är ju

nån slags lite dressad kostym på.

Så det kanske är den grejen jag gillar.

Det man behöver fundera på är ju då:

Vad är det som passar mig och mina kroppslinjer?

Så kroppslinjeanalys är ju nånting som jag också gör.

Du kan bli inspirerad utav

av nån annan, men du behöver oftast justera det

så att det passar till dig själv.

Om du ser en person som har en helt annan kroppstyp

än vad du själv har, så kommer du inte bara

kunna köra en copy-paste på det.

Utan du behöver anpassa det så att

till exempel de där kostymbyxorna

är ett par kostymbyxor i en modell som passar dig

och dina kroppslinjer.

Om vi nu pratar som tjej.

Om du till exempel tycker att

en väst och en skjorta är jättesnyggt

så behöver du ju se till så att du har en väst

och en skjorta som passar dig och dina kroppslinjer

för en kille till exempel.

Så det är väldigt viktigt att man blir inspirerad

av andra, men försöker anpassa det till sig själv.

Och kanske också kan tänka lite extra på,

om jag ser nån som faktiskt har samma kroppsform

eller kroppstyp som jag har.

Aha, men det där.

Och nu när du säger det,

så tänker jag att jag ofta ser att

gud vad snyggt det är med vida byxor

som sitter lite högt.

Jag har ett par sådana.

Men så tycker jag alltid att:

Nej, oj, oj, oj, det ser så bylsigt ut på mig.

Att ha byxorna utanpå.

Jag vill ha nåt stort och bylsigt över

som skyler magen.

Men när jag tittar på andra som har samma kroppsform som mig

så tycker jag att det är jättesnyggt.

Så då behöver jag bara våga…

Vänja dig lite.

Ja, precis. Våga vänja dig vid det.

Många gånger, det jag ser väldigt ofta är att

när man tycker att man är i en storlek eller en form

som man själv inte vill vara i

så kan man på något vis dölja sig.

Och jag jobbar ju mer med att man faktiskt

försöker få fram sin figur

men att klä den i lite smickrande snitt.

Så det man behöver tänka på är ju också

att det finns en tyngd i tyget

så att det faller snyggare.

Om man jämför med gardiner

så är det ju så att en samhällsgardin

faller ju vackrare

än en tunn linnegardin.

En tunn linnegardin är ju bara liksom fladdrig

och om man tänker att man översätter det

till kläder så är det ju så att när du

har lite mer kurvor

så behöver du ha lite tyngd i ditt tyg.

Kanske inte sammet då.

Men du behöver ha en tung jersey

istället för det här tunna, flimsiga

t-shirt-tyget.

Så där behöver du jobba med dina

material helt enkelt

och med passformen.

Alltså hur är plagget sytt helt enkelt.

Men om man ska lära sig lite mer om kläder

och försöka bli lite duktigare på det

så behöver man egentligen tänka så här

att istället för att lägga jättemycket tid på att köpa

nya kläder och att springa runt i butikerna

och försöka titta mer på de kläderna man redan äger

och försöka sätta ihop nya klädkombinationer där.

Så istället för att dra iväg på

något köpcentrum och spendera fyra timmar

där med att hitta nya kläder

att försöka bygga en garderob

och prova det man redan äger

och se om man kan hitta nya klädkombinationer där.

Också vara lite hårdare med passform

formen på de kläderna man både äger redan

men också funderar på att köpa.

Och fundera på:

Sitter de här verkligen bra på mig

och mina kroppslinjer?

Ett vanligt fel som jag ser

det är att man inte har byxorna i sin midja.

Utan att man har dem för lågt ner.

Vilket gör att om man till exempel har ett…

Det är skillnad om man sitter ner så som du gör då

hela tiden.

Men annars om man står upp mycket

så är det så att byxorna behöver sitta i midjan när man är som smalast.

För att

det ska bli missklädsamt helt enkelt.

Så att man behöver

vara lite hårdare med att passformen

på kläderna verkligen är bra för

en själv och smickrande.

Och sen så fundera på:

Vad är det egentligen som jag tycker om för plagg?

Är du en person som

aldrig har jeans till exempel

så behöver du kanske inte köpa ett par jeans.

Utan du kanske ska ha ett par

kostymbyxor istället.

Och inte gå på det här som många säger:

Ja, men bygg en kapselgarderob.

Alla ska ha.

Alla ska ha en krispig vit skjorta.

Alla ska ha en liten svart pennkjol.

Alla ska ha svarta pumps.

Så jag kan säga:

Jag har inget av de där grejerna i min garderob.

Jag har en annan kapselgarderob.

Kapselgarderob är då

att man har få plagg

men som går att kombinera med varandra.

Och där behöver man verkligen fundera på:

Är jag till exempel en person som älskar att ha på mig klänning?

Ja, men då är det ju det som ska vara dominant i min garderob.

Är det så att jag älskar att ha jeans

ja, men då kanske jag behöver ha

ett antal olika jeans, men att de också är olika?

Jag behöver inte ha tio par jeans som är

samma tvätt, samma modell,

och så vidare.

Utan kanske ha olika varianter av jeans

i olika färg eller olika snitt.

Så.

Jag har en kompis

som har ett Instagramkonto

som heter temaklädd.

Och hon bestämde för några år sen att:

Nej, nu är det slut.

Nu får inte jag köpa några nya kläder

under hela det här året.

Och sen så

skrev hon teman

för varje vecka som hon skulle ha.

Och det här har hon hållit på med nu i många år.

Kul!

Ja, och det kan vara så här prickigt.

Cowboy, film,

politiker, sjal.

Alltså det kan vara precis vad som helst.

Eller typ jeans.

Snacka om att sova kreativ.

Och då gräver hon ut sin garderob.

Jag gick i gymnasiet med henne.

Så där kan man ju hitta:

Åh, det där är ju den som hon hade på gymnasiet.

Köper hon även såhär på

second hand och det också.

För där kan man ju också hitta,

om man inte har så mycket pengar.

Jag tror inte att hon gör det nu.

Utan hon bara har insett att jag har för mycket kläder

som jag inte använder.

Och så har hon såhär:

Okej, nu behöver jag hitta något som är prickigt.

Jag får väl ta den här då.

Och nu hade hon häromdagen:

Ja, då hade hon tagit en kjol

och dragit över ena armen och huvudet.

Tog ett skärp och sen någon svart tröja under.

Ha! Nu blev det draperat.

Ja, det låter ju otroligt kreativt.

Kanske inte för alla typer av branscher och klädkoder på jobbet.

Nej, hon är lärare.

Så hon verkar gilla barnen också.

Om det är barn som hon är gift med.

Halvvuxna barn.

Halvvuxna barn, ja.

Väldigt mycket handlar ju faktiskt om att våga.

Och som sagt var,

att försöka testa hemma i sin egen garderob.

Prova lite olika outfits.

Och min rekommendation där är ju också att när du har haft på dig

någonting som känns bra på jobbet, till exempel.

När du har provat ihop en ny kombination,

ta på dig det på jobbet,

går på jobbet,

känner dig som att du äger läget,

så tar du ett foto på det

och sparar det i din telefon.

Och då kanske det får heta

albumet Joboutfits.

Likadant kan du ju då göra för de olika,

ja, fest eller vad det nu är för någonting.

Så att du så småningom har

olika klädkombinationer i din telefon.

Så att istället för att stå framför

garderoben varje morgon och tänka:

Ah, vad ska jag ta på mig idag?

Så tittar du i din telefon när du sitter och käkar frukost

och funderar på:

Okej, vilken ska jag välja nu?

Då blir ju den här telefonkatalogen

lite grann som ett Pinterest, fast i din egen garderob.

För att ofta så är det tidsbrist som gör att vi

inte kan kombinera ihop kläderna,

utan man rycker det här

som man brukar ha på sig,

så man redan vet:

Det här funkar, det här brukar jag ha på mig.

Kanske inte känns så jätteinspirerande.

Så att där behöver man lägga lite mer tid i sin egen garderob

prova lite nya klädkombinationer.

Och är det så att man har kläder som man har köpt

och som man inte använder,

så istället för att sortera bort dem,

för det kan jag också läsa om ibland,

att någon rekommenderar att:

Ja, men har du inte använt ett plagg på ett år eller två

så måste du göra dig av med det.

Och jag brukar istället säga att

då behöver du utmana det plagget

och se om du kan kombinera ihop det

på ett annat sätt och du kan få schvung på det

och börja använda det.

Schvung på den här gamla trasan.

Men kan man inte också göra så

som man gör med barnens leksaker,

att man lägger undan det några månader

och så plockar man fram det.

Jag har till och med köpt min egen blus på loppis.

Eller på second hand.

Och jag bara lämnar bort det

och sen så bara:

Åh, vilken fin!

Och så köpte jag den.

Sen var det nog Emma som sa,

min dotter, hon bara:

Har inte du en sån?

Du bara: Det är min!

Jag skulle ha lämnat in den

och köpt tillbaka den för att du tyckte den var snygg.

Då vet man att man ändå gillar den.

Men då är det ju bara så här,

varför hade du inte använt den då?

Varför lämnade du bort den?

Ja, men precis.

Kan man lägga undan dem kanske bara och så plockar man fram dem sen?

Ja, så jag har ju säsongskläder.

Så jag plockar undan sommarkläderna

och tar fram höst och vinterkläderna

och sen så gör jag åt andra hållet.

Sen en hel del plagg är ju sådana som man kan ha året runt.

Men det är också så att jag är en person

som går upp och ner i vikt.

Så därför har jag alltid bara

den storleken som passar mig idag

i min garderob.

Men jag ger inte bort

och säljer kläderna.

Nej, utan jag har tre olika storlekar

på kläder.

Och då har jag stoppat undan dem

och de kläderna som inte är i min storlek

som jag är just nu,

de lägger jag ner i en låda med plastlock på

och så får de ligga där

tills dess att det blir ett annat läge kanske.

Och likadant kan man ju då tänka sig

att man gör med kläder som man är lite trött på.

Att det här plagget är jättesnyggt

Men nu har jag haft på mig

det här på varenda semester i fyra år.

Och då kan man lägga undan det.

Och då blir det mycket roligare när man plockar fram det igen.

Speciellt när man har lite dåligt minne

som jag har också.

Nämen! Vad har jag?

Mina barn brukar vara så här:

Men gud, mamma har ju köpt ny tröja!

Den här är nog kanske 12 år gammal,

men den har legat långt ner en stund här nu.

Ja, exakt. Så det behöver man

rotera sin garderob lite grann.

Men om man nu tänker:

Jag vill ändå visa min stil lite, mitt personliga val,

var du märker.

Hur mycket ska man låta sin egen personliga stil

sticka ut av sig?

Även om en klädkod

skulle vara ganska strikt.

Hur mycket ska man visa?

Jag tycker ju att stilen

är lite grann på en volym.

Så om man tänker sig att man har en volymknapp

från 1 upp till 5

på sin stilprofil.

Så på 5:an

där är du med din familj

och dina närmaste vänner.

Då kan du vara all you på hög volym.

På jobbet kanske du behöver ligga på en 3:a

förlåt, på ett bröllop eller någon väldigt strikt klädkod.

Där kanske du ligger på en 1:a.

Och det kan ju vara allt ifrån

hur mycket mönster du väljer,

hur mycket uttryck du har

i dina personliga accessoarer.

En sån sak kan ju vara tatueringarna till exempel.

Så tatueringar är ju en väldigt personlig accessoar.

Privat kan du ju visa precis varenda tatuering du har.

Det är ju inga som helst problem.

Men i vissa arbetssammanhang kanske du behöver liksom ha

om vi säger att du har sådana här sleeves

alltså tatueringar på hela armarna.

Då kanske du i vissa arbetssammanhang

behöver ha en skjorta som bara visar

från armbågen och neråt.

Och i vissa väldigt strikta affärssammanhang

så behöver du kanske ha en helt nerrullad skjorta

beroende på vad du har för kod.

I vissa branscher så är ju tatueringarna

snarast en tillgång

som visar att du är en av oss.

Så det är ju väldigt beroende på vad du jobbar med.

Ja.

Men vad ska man tänka på om man vill

glider in på jobbsammanhang?

Om vi säger att jag ska gå på en jobbintervju.

Vad kan jag tänka på

både kring färger men framförallt

de kläderna jag har.

Jag har varit lite inne på det

att jag ska provha dem kanske.

Precis.

Så det du behöver tänka på när du ska in på en arbetsintervju

det är ju att du försöker kanske läsa på lite grann

på företaget du ska besöka.

Där kan man ju ofta se på till exempel hemsidan

vad har personerna på sig för någonting på de här

bilderna.

Och så försöker du matcha dig lite grann.

Det är ju oftast bättre att vara lite uppklädd

i förhållande till

de man träffar snarare än nedklädd.

Hel och ren är ju naturligtvis en väldigt bra regel.

Men man kan behöva addera på lite mer på det.

Så hel och ren, ja.

Välstruken skulle jag vilja säga.

Putsade skor brukar jag tipsa om.

Precis. Putsade skor, men också

putsad generellt.

Se till så att dina naglar är rena och välklädda.

De visar du ofta i…

Du har ju liksom de framme på bordet så att säga.

Du behöver se till så att du har en…

Naturligtvis tvättat hår och så vidare.

Men också ett klippt hår.

Så att kanske lägga de där hundringarna

och gå och få lite puts kring öronen till exempel.

Skägget behöver vara välklippt.

En diskret makeup skulle jag säga.

Inte för mycket.

Och sen så…

Att alla dina kläder liksom är hela

och sitter på ett bra sätt.

Och att du känner dig bekväm i det.

Putsa glasögonen.

Putsa glasögonen, putsa mobiltelefonen.

Precis.

Det finns mycket saker som andra ser

som du kanske inte riktigt reflekterar över.

En skitig mobil.

Skitig mobil är ju verkligen ett big no-no.

Smutsiga glasögon kan ju också se hemskt ut.

Det är detaljer.

Om man är noga med detaljer

på sig själv, om det syns,

då är man ofta säkert noga med detaljerna på jobbet också.

Ja.

Det kommer igen.

Precis. Och det är ju så att i en anställningsintervju

så är det ju jättehård konkurrens.

Du har lagt ner så mycket tid

på din ansökan,

på alla de här intervjuerna

eller testerna man gör och så vidare.

Det är så dumt att slarva bort det

genom att vara lite slarvig i hur du framstår.

Och det handlar ju verkligen

inte om att vara snygg.

Det handlar om att visa att du har

varit lite omsorgsfull.

Så lägg lite tid på att verkligen vara

lite putsad, helt enkelt.

Och kunna visa att jag är en av er.

När jag kommer in ska de känna helst

att Lisa kommer bli en av oss.

Precis.

Ibland när jag gör inlägg på LinkedIn

till exempel om det här, så kan jag få lite så

att de ska minsann anställa mig på min kompetens.

Jag tycker faktiskt att kunna läsa av en sån

sak, det tyder på en social kompetens.

För jag kan tycka så här, om jag som chef

hade haft en person som skulle komma in

på anställningsintervju, så

även om den personen kan vara superkompetent,

om de lite rebelliskt

tycker att jag minsann ska bli anställd

fastän jag sitter i flipflops,

en hafsig t-shirt och ett par shorts,

så kan jag tänka så här:

Kommer den här personen att följa våra regler

om att stoppa in sin kaffekopp i diskmaskinen?

Eller kommer den att vara en rebell

där också?

Vad är det för attityd?

Vad är det för följsamhet man har?

Det handlar ju inte om att man ska bli

en annan person än vad man egentligen är.

Det handlar väl bara om att liksom

visa volymen på sin personliga stil

och också att man har en social kompetens

och förstå att okej,

men om jag ska in på den här arbetsplatsen

så representerar jag det här företaget sen.

Och då behöver jag sätta min personliga stil

lite grann på paus

och faktiskt anpassa mig

så att det fungerar för det här företaget

att ha mig som anställd.

Du sa ju lite de här big no-no

med flip-flop och så.

Finns det några andra big no-no

som man ska tänka på i anställningsintervjuer

när det kommer till stil och kläder

och personligt varumärke?

Jag hade ju inte haft på mig en t-shirt

med något tryck på.

Alltså inga sådana här

saker som kan väcka alltför mycket uppmärksamhet.

Kanske inte heller ett par,

till exempel ett par örhängen som är väldigt

iögonfallande.

Alltså de kan vara personliga men de behöver kanske inte vara

på sin högsta volym.

För det kan ju också bli så här att

har du för mycket sånt så kan ju

fokus gå för mycket

på de delarna och för lite på dig.

Så man kan vara personlig

men kanske försöka skruva ner sig

lite lagom där.

Parfym, inte parfym?

Väldigt lite parfym. Jag skulle säga:

Ha en bra duschtvål, punkt.

För mycket parfym kan verkligen göra

fel intryck.

Mysbyxor?

Absolut inte.

Absolut inte.

Inte ens på Teams?

Nej men tänk så här,

nej inte ens på Teams faktiskt.

Därför att det gör någonting med

hur du själv känner dig.

Man kan tänka så här,

att det blir lite grann som här

undrar om de hade vetat om

hur jag egentligen ser ut.

Det blir lite fejkkänsla tror jag

när man sitter och är snygg på överdelen

men inte på underdelen.

Så jag skulle till och med säga: ta på dig skor

alltså riktiga skor när du sitter på en Teams-intervju.

Inte bara i strumplästen liksom.

Och något som jag brukar tipsa dem om också,

om de är rökare,

att de inte tar sista blosset

precis utanför så att de luktar rök

utan man får stå och hoppa över det

och kanske se till att man har

sköljt munnen och tagit en halstablett

så att man inte luktar rök också.

Är det någon gång som man verkligen har nytta av

alla de här nikotinprodukterna,

som tuggummin, plåster och så vidare,

så är det ju när man skapar en ansiktsintervju.

Jag skulle ju säga: ta morgonblosset men hoppa över resten liksom.

För att det sitter ju väldigt mycket

i kläder, hår och händer och sådär.

Så att absolut.

Sen är du en rökare så ska du ju naturligtvis stå för det.

Men man behöver ju liksom inte komma i en stor dos av rök.

Men ibland så tar de det sista blosset

och så nästan blåser det ut inne på en buss

eller var det nu de kommer.

Nej men och det är ju samma sak som med parfym.

Alltså parfym luktar ju gott, men för mycket parfym

blir fel intryck också.

Och hårspray också, förlåt.

Man tar parfym, så efter ett tag så känner man den ju inte själv.

Det blir ju sån här habitation.

Så efter ett tag så bara:

Nej, men just det, jag ska lukta lite gott.

Och så kommer man som en stinkbomb istället.

Ja, och sen kan man också tänka så här.

Du har en duschtvål, du har ett schampo,

du har kanske några hårprodukter,

du har kanske en hudkräm,

du har parfym,

och sen så sprayar du håret med någonting.

Du kan ju komma in och möter du någon

som är lite känslig för dofter så kan du ju komma in

med 8-10 dofter på dig helt plötsligt.

Så försök att ta det lite lugnt med de bitarna.

Helt enkelt.

Det finns mycket som har betydelse.

Men jag skulle nog ändå säga,

utöver det här med att vara hel och ren och putsad och så vidare,

så är det ju också så att

om du kan känna dig bekväm i dina kläder,

och inte utklädd,

och inte obekväm i passformen,

så kommer du ju också kunna vara lite mer levande i ditt kroppsspel.

Och den är ju superviktig.

Både att du inte sitter och plockar med dina kläder,

men inte heller att du sitter och håller igen.

Utan att du kan vara avslappnad och vara dig själv

och känna att du är bekväm.

För det finns så mycket nervositet också

i de här anställningsintervjuerna.

Men om du fick ge våra fantastiska lyssnare

en enda sak att börja med direkt efter det här avsnittet,

om man vill börja skapa sin stil och det.

Som ett litet kraftfullt stilhack.

Vad skulle det vara?

Jag tror att en väldigt viktig del i det är att förstå sina kroppslinjer.

Att försöka välja plagg som passar din kroppsform.

För att verkligen känna att det blir klädsamt för dig.

Så inte haka på trender,

inte titta på kompisen som ser helt annorlunda ut.

Utan försöka förstå dina kroppslinjer

och försöka klä dig på det bästa sättet som passar

Tusen tack Jenny.

Nu ska vi hem och titta kroppslinjer här.

Och lite Pinterest.

Ja, där blir man fast.

Superbra. Tack så mycket.

Det här med att kläderna påverkar så mycket

om den jag möter kommer se mig som en i gruppen eller inte.

Det tycker jag var supertydligt.

Ja, och det är verkligen nåt att tänka på när man ska på intervju

eller vara i nåt nytt sammanhang.

Att man tänker: Vad har andra också?

Hur smälter jag in?

Men ändå lägga till de här små detaljerna

kanske nån färg eller nån accessoar eller nånting

som gör att man känner sig både fin

och att man får visa vem man faktiskt är.

För det är ju ett sånt sätt som vi…

Vi kan ju verkligen visa vår personlighet

med kläder och färger.

Man stärker sin…

sin självkänsla på det också.

Ja.

Och hennes tips om att torrsimma kläderna

det tycker jag var jättebra.

Jag ska verkligen försöka anamma det.

Framförallt när det är viktiga grejer att sätta på.

Är det nya grejer, ha dem.

Men att provsitta i kläderna.

För jag är expert på att ställa mig upp,

ta på mig kläderna och sen när man väl sitter där

så bara: Åh, den där åker ner eller den åker upp.

Nej, den här är bak och fram.

Ja, jag ska också vara lite mer noga när jag klär på mig överlag.

Det kan vara ett första steg för mig.

Detaljerna Charlotte.

Detaljerna.

Hörrni, tack snälla för att ni har lyssnat.

Vi hörs igen om två veckor.

Hej då!

Hej då!