Avsnitt 163 av Med målet i sikte: Ålderism på arbetsmarknaden – Tove Ljungar om erfarenhet och nya möjligheter

Det pratade jag jättemycket om när jag jobbade som jobbcoach.

Då var många sådär:

Ja, vi får se vad Arbetsförmedlingen hittar på åt mig nu.

Ja, men vad vill du ska ske?

Äg din situation.

Vad händer när man börjar känna att arbetsmarknaden inte längre är öppen för en?

Kanske för att man har blivit äldre

eller för att man inte längre passar in i arbetsgivarens bild av den rätta kandidaten?

Tove Ljungar har arbetat länge med arbetsmarknadsfrågor

bland annat på Jobzone och Jobbentrén

och jobbar idag på Veterankraft.

Vi ska prata om ålderism

nya möjligheter

och vad både arbetssökande och arbetsgivare kan göra

för att förändra bilden av äldre på arbetsmarknaden.

Det här är podden med målet i sikte och jag heter Charlotte.

Och jag heter Lisa.

Varmt välkommen hit Tove.

Tack!

Vill du berätta lite kort, vem är du?

Ja, jag är född på Gotland och uppvuxen där.

Flyttade till fastlandet innan jag var 20.

Och jag älskar Gotland

men älskar storstadspulsen mer.

Så jag trivs väldigt bra i Stockholm.

Jag är en nyfiken, orädd person.

Jag har varit ensam tjej i min klass i skolan.

Så det har präglat mig positivt, tycker jag.

Jag har två barn, två barnbarn, en man.

Det har hänt en också.

Exakt.

Det är förvånande.

Man måste ha tungan rätt i mun.

Sen har jag jobbat med försäljning

och coachning, bemanning och rekrytering egentligen.

Hela mitt yrkesliv.

Som sagt, du har länge jobbat med…

Vi introducerade ju dig här

och berättade om att du har jobbat både på Jobzone

och jobbentrén och inom arbetsmarknadsfrågor.

Gemensamt att det är personer som har lite svårt

att ta sig in på arbetsmarknaden.

Vilka är det som du har träffat där genom tiderna?

Ja, vad ska man säga?

Det är ju typ alla mellan 18 och 80

plus, skulle jag säga.

Som av olika anledningar vill till arbete.

Det kan vara en ung person som behöver CV-stöd

eller intervjuträning eller

ryggsmekning nästan

och så är de ute.

Det kan vara en nyanländ

som verkligen behöver all hjälp den kan få

i att integreras i samhället

och att en del till språket är jobb.

Men det kan ju ha varit…

Man hjälpte ju dem med allt möjligt.

Och sen kan det vara pensionärer

som nu bland annat,

som vi var kvar i sammanhang

och som känner att de inte har jobbat klart

att de har kvar att ge.

Ja, så väldigt många olika…

Alla människor, helt enkelt.

Ja, faktiskt.

Och sen liksom…

Folk som inte kanske står så långt från arbetsmarknaden,

men som ändå har behövt hjälp eller som har

kanske varit sjukskrivna ett tag

som har lite glapp i CV:t.

Men det kan ju vara…

Det kan ju vara vad som helst egentligen.

För livet liksom

speglar ju inte alltid

ett sånt CV som arbetsgivare tittar på.

Nej, precis.

Tyvärr.

Jag jobbar i samma bransch

som du har jobbat i

det är ju också det vi möter många,

eller alla typer av människor, såklart.

Men bland annat då så möter ju vi många äldre.

Och vad tror du att det är som gör att det är så tufft

att få jobb och komma in på arbetsmarknaden

när man börjar bli äldre?

Och då säger vi äldre, då pratar vi 50 plus.

Vi alla här är äldre, nästan.

Inte Lisa, du är inte äldre ännu.

Jag tror faktiskt att det räknas.

Jag har 45 plus.

Jag är 46.

Så då är jag över.

Jag har också hört att som kvinna

så är den åldern lite lägre

när man blir, inom citattecken,

för gammal för vissa roller.

Ja, men det är ju förbluffande, eller hur?

Men när man också har samlat på sig

så mycket erfarenhet

och arbetslivskunskap.

Vad tror du det beror på?

Ja, jag tror mycket är fördomar.

Att äldre personer är dyrare

att de ska vara mindre flexibla,

att de inte är kanske system,

eller så digitalt vana eller så.

Ja, jag tror det.

Och att kanske att om man

skulle anställa en äldre person,

att det inte skulle liksom

passa bra i en yngre arbetsgrupp.

Alltså det kan ju finnas

hur många valda sanningar som helst.

Faktiskt.

Ja, nej, men det är ju liksom funderingar

som jag har varje dag.

Och jag träffar ju så himla mycket

55 plus som vår målgrupp

och veterankraft är,

där jag liksom jobbar nu.

Och det är ju liksom,

det är ju, alltså,

de här äldre människorna,

det är ju min idoler.

Jag vill bli så.

Det är du snart.

Ja, exakt.

Nej, men jag stod och pratade med en

73-årig kvinna häromdagen

som jag inte träffat förut.

Jag skulle presentera det för en kund.

Och utanför sen så stod vi och pratade om

allting från, alltså, ja,

personliga intima saker

till allt möjligt.

Och hon var så rapp i käften

och liksom vass och

liksom, hon var så cool

och skulle

iväg på ditt och datt.

Alltså såhär liksom,

livet pågår, livet är ju inte slut

för att man är 73.

Och hon klickade ju med alla möjliga där.

Både yngre och äldre på arbetsplatsen

som jag presenterade henne för.

Hon passar med alla.

Ja, men det är ju verkligen som du säger

att det är den här fördomen att

nej, men här är vi liksom

ett ungt gäng

och då kan man inte matcha i det.

Jag minns

mitt första jobb var på en skola.

Jag jobbade som elevassistent.

Och då,

säg att jag var 20 kanske,

var det en tjej som var 19

som jobbade där.

Och jag och den läraren

som jag jobbade närmast,

hon var väl i alla fall 63.

Vi brukade skoja om

att den här 19-åringen var en tant.

Därför att vi två hade jättekul

och var liksom, ja men, vad händer i helgen

och vi ska ut och göra roliga grejer.

Medan den här 19-åringen,

jag ska vara hemma med min kille.

Ja men sådär,

fördomen om äldre

uppfyllde hon, 19-åringen.

Medan den här 63-åringen

kunde precis lika gärna ha varit

21.

Jag kände att vi hade jättemycket gemensamt.

Ja, men det är ju det som är,

varför se på en person med ålder?

Och i Sverige så är vi ju så otroligt

åldersfixerade.

Det är väldigt unikt för Sverige.

Det är inte så i andra länder.

För om man tittar på Robinson,

eller Farmen, eller

läser en artikel om någon i

tidningen, vad som helst, så står det

bla bla bla, 48 år.

Alltså, det står

alltid ålder.

Som om att det spelar någon roll.

Det är sant, det har jag inte tänkt på.

Det står alltid det,

om man tittar på typ Robinson.

Kalle Karlsson, 53 år,

entreprenör.

Alltså, varför det inte bara står

Kalle entreprenör, eller

inte vet jag.

Kanske är mer intressant, var bor du?

Eller vad har du för hobby?

Ja.

Särskilt i ett sådant program där man ändå

får lära känna personen.

Då spelar det väl ingen roll vad man är?

Nej, och det står alltid ålder.

Alltid när det kommer upp namn och sådär

i bild så står det ålder.

Vi pratar ju mycket om äldre här nu,

eller om äldre, 40 plus nästan.

Du jobbar ju på Veterankraft.

Vad är Veterankraft?

Och vilka kan jobba hos dig?

Ja men Veterankraft, vi ingår ju

i Key2 Group, där bland annat

Hemfrid också ingår.

Och det ingår Hemfixarna

och Smartify och Servly

och massa andra bolag.

Ingen nämnd, ingen glömd.

Ja men och vi på Veterankraft

vi brinner ju för att erfarenhet

ska få fortsätta göra skillnad.

För vi vet ju liksom vilken kraft

det är i människor med erfarenhet.

Vår åldersgrupp är ju

55 plus.

Men den äldsta som vi har då

är ju 80 plus.

Och Veterankraft är ju

uppdelat i, vi jobbar ju

mycket mot privat sektor.

Så det kan ju vara att

veteraner åker hem till

någon och klipper gräs, beskär buskar,

målar om, bygger altan.

Någon var med som sällskap

på en begravning för att den inte ville

gå själv. Så det kan vara

man åker och handlar, det kan vara olika

saker. Jag jobbar som

försäljningschef för våra

företagskunder i Stockholm.

Så jag jobbar enbart

B2B. Där skulle jag säga

att det är 55 plus.

Det är klassisk

bemanning skulle jag säga. Vi ger ut en konsult

som rullar på.

Inom vilka branscher har ni då?

Ja, vi är generalister.

Det är ekonomi, olika nivåer

på ekonomi, reception,

fastighetsskötsel,

trädgårdsskötsel, städ,

elektriker, chaufförer.

Alltså väldigt brett.

Värdinnor.

Vad är det som gör

att företag kontaktar just er

om de behöver en person?

Är det att de också tänker sig, nu vill vi

ha lite erfaren

arbetskraft, eller är det…

Ja, alltså jag tror

ibland att de tror att det också ska vara billigt.

För att vi jobbar med äldre.

För det jag skulle säga, vi har ju

55 plus upp till

pensionsålder. De vill oftast jobba

heltid. De vill jobba mycket.

Men de, efter pension,

de vill ju jobba lite när de vill.

Nej, men då

det kan jag inte.

De vill inte binda upp sig så mycket.

Och vissa vill jobba jättemycket.

Hallå, har ni mera jobb?

Så det är så himla olika.

Men de jobbar ju mer när de vill.

Vissa för att de måste dryga ut en dålig pension.

Och vissa för att de kanske är själva

och vill ingå i sammanhang.

Och vissa för att de bara

vill fortsätta använda den delen

av hjärnan.

Businesshjärnan.

Så det är väldigt olika.

Men om man är yngre

än 55,

då blir man inte anställd av er.

Nej, alltså

typ inte.

Nej, men det är väl jättebra att det…

Men man får ju liksom

inte diskriminera någon.

Men våran målgrupp

är ju liksom

55 plus och där

skulle jag säga att de flesta

är pensionärer.

Men om det görs åt ena hållet,

vare sig man erkänner det eller inte,

för det är ju faktiskt en åldersdiskriminering.

Det ser vi ju. Det kan man kringgå

även om man inte får fråga ålder eller sådär.

Att man inte får…

Det kan man ju se på andra sätt.

Men då kan man väl också

att de som faktiskt är äldre, att det här är vårt

space. Nu får vi…

Det här är våran plats.

När du tar kontakt

med företag och säger

att det här är vårt

usp och

här kommer du med erfarenhet

och kompetens.

Är de medvetna om att de

sysslar med ålderism?

Att de är dåliga på att

anställa den här målgruppen, så att det

behövs en annan väg?

Ja, diskussionen.

Jag nätverkar mycket.

Och det var faktiskt så vi träffades från början

på ett affärsnätverk.

Så jag pratar väldigt mycket med

folk på olika affärsnätverk

och mässor och mingel och så.

Och när jag ringer och pratar med företag,

så det blir ju liksom

en intressant diskussion när man frågar

när man pratar om ålderism och att vi

motarbetar ju den.

Och liksom

vad tycker du om ålderism

eller man pratar om det.

Så det blir ju liksom

en diskussion där

man kan ju inte

komma ur den egentligen.

Men vissa tänker ju inte på

det.

Och jag har en kund

som sa:

Men vadå ålderism?

Vi anställer ju en person som,

jag anställer väl någon som var 62

och någon som hade liksom…

Ja, sådär.

Sådant som inte tänker på att de

de bara liksom tänker rätt.

De tänker kompetens och person.

Exakt.

För ibland så…

När man etiketterar liksom saker

så blir det liksom sant.

Det blir ju också så här, en 55 plus,

det är ju liksom ingen utomjording.

Nej, precis.

Jag tycker det är mitt i åldern,

alltså mitt i din medelålder.

Det är mitt i livet.

Jo, men liksom det är som,

ja men där är vi ju själva snart.

Du och jag, Charlotta, är ju 51 och 52

och Lisa hon är ju liksom

snart där.

Men det är liksom,

vadå, jag vill ju,

vi ska ju jobbet till vi är 68.

Ja, jag vill plugga.

Jag känner mig just nu

man känner sig som starkast,

var kanske lite…

Man kan mycket,

barnen börjar bli större,

man har frihet,

man vill fortsätta utvecklas,

man har lärt sig,

man känner sig ganska skarp.

Ja, men precis.

Jag och mina barn är stora,

de har flyttat hemifrån.

Så jag har ingenting som håller mig,

förutom att jag värnar om en fritid.

Ja, såklart.

Men jag har ingen

den här stressen att man ska hämta på förskola.

Nej, nej, nej.

Och det vi ser är,

och det jag också pratar med företag om,

och det våra kära kunder också berättar för oss,

det är ju att de tycker att onboardingen

är otroligt enkel,

för att är man erfaren och lite äldre,

så har man ju levt.

Man har varit med på många arbetsplatser

och man har ju bra arbetslivserfarenhet och så.

Så onboardingen går jättesmidigt ofta liksom

och att de lär sig snabbt

och är flexibla och ja, men så.

Det är ju det vi är starka på.

Att vi, man,

när man jobbar med oss så betalar man ju för

en flexibilitet.

Det är enbart de timmarna ibland

som du behöver hjälp.

Eller om man vill ha hjälp,

men att,

väldigt enkel onboarding, snabb onboarding.

Det jag märker hos mina arbetssökande

som är 50 plus,

att de är otroligt motiverade.

De vill verkligen ut och också vill ha

en trygghet.

De vill jobba,

de kommer vara lojala och stanna

för att de vill verkligen.

Sen är det svårt,

man ska inte dra alla vid en kam,

men arbetsmoralen

är väldigt hög oftast

på den äldre generationen.

Du går till jobbet, punkt.

Men vi var lite inne på det,

att en av de fördomarna

man kanske har då är att

den här personen kommer vara för dyr.

Jag tänker också att det kan vara att

den här personen är överkvalificerad.

Att man söker ett jobb

där man säger,

du har ju gjort mycket mer innan.

Du kommer bli uttråkad.

för dyr då.

Vad säger den här målgruppen själva?

Nej men alltså,

det där är ju bara ursäkter.

Och att det är så fint att säga

att du är överkvalificerad.

Du är för bra för oss.

Jag har aldrig förstått det.

Det är inte upp till den arbetsgivaren

att avgöra.

Om jag söker ett jobb

så söker jag ju det för att jag vill ha.

Jag kanske är trött på att vara chef.

Eller jag kanske är trött på att ha massa ansvar.

Jag vill liksom ha ett jobb.

Jag vill ha kollegor.

Ja men så.

Det är inte upp till dig

att avgöra om jag är överkvalificerad.

Jag söker ju inte jobb

jag inte vill ha.

Så att det är…

Jag kände nu,

jag måste kolla min app,

jag har polisen, gick upp lite.

Det där är en så här,

en, vad säger man,

en motivering som jag aldrig förstår.

Och inte de som får det svaret heller.

Nej.

Nästan som ett hån.

Jo, men jag sökte lite jobb

innan jag kom till Veterankraft.

Och jag fick också höra det.

Att jag var överkvalificerad.

Vilka fördelar skulle det finnas för en arbetsgivare,

ett företag, och faktiskt rekrytera äldre arbetskraft?

För det första så tänker jag också att

många kan känna sig hotade.

Det är sånt man får höra och man läser om på LinkedIn

och så vidare.

Att en chef kan känna sig hotad

av att det kommer in någon som kan mer.

Men en 55 plus då, om man tänker.

Det är ju som sagt inte säkert att den vill ha

som chefsjobbet eller.

Och vilken trygghet för en chef

att ha en person som kan så himla mycket.

Det sägs att man ska ju inte vara

den smartaste i rummet.

Det är också ett stort ansvar.

Så att anställa folk som kan mer

än en själv för att se det som

en tillgång till hela

verksamhetens utveckling.

Och lära sig själv.

Ja, precis.

Ja, det tycker jag.

Ja.

Vi borde inte prata om det här egentligen.

Jag tror att

när man som arbetsgivare

tänker på de här frågorna

så är det ju egentligen inte liksom

det är ju en icke-fråga som du säger.

Vi ska inte behöva

men jag tror att man behöver bli bättre

på att sätta ficklampan på sin egen

organisation och sitt eget sätt

att rekrytera

och kanske märka att

oj då, där liksom

omedvetet så valde

jag abort

på grund av ålder.

Ja, men varför ska åldern stå i ansökan då?

För vad spelar det för roll?

Det skriver man ju inte i CV:t.

Men det är många som skriver sina personnummer.

Det säger jag att de tar bort.

Ja, men sen kan det ju vara så här

om du ska söka ett jobb

så står det så här, hur gammal är du?

Är du man eller kvinna?

Hur många års erfarenhet av försäljning

har du? Och då, du kommer inte vidare

om du inte skriver in

din ålder.

Där ja, när det är färdiga sidor.

Ja, så CV och så, nej men absolut,

det kan man ju ta bort.

Och vissa liksom,

vissa har ju inte ens årtal

när man gjorde någonting på CV:t.

Riktigt fördomsfri rekrytering.

Ja, och då kan ju folk så här,

ja, men vad,

när var du här och så?

Men det spelar väl ingen roll?

Alltså, varför tittar jag också så mycket?

Ja, precis.

Man ska ju mer titta framåt.

Vad kan du bidra med?

Mer än vad du har gjort.

Beroende på vad man söker för jobb såklart.

Men ändå, vad kan du bidra med?

Det är ju bättre att titta framåt än bakåt.

Så.

Och det är väl ingen skillnad

på om man är ung eller äldre.

Men, ja.

Ja, men då tänker jag att

om man nu får upp massa sådana här,

nej, den här kan vi nog inte ta på grund

av någon av alla de här förutfattade meningarna,

så kanske man kan då lätt slå hål på dem

bjuda in personen på en intervju.

Och se.

Om personen säger,

jag kommer behöva så här många hundratusen i lön

och mitt mål är att bli chef här.

Okej, då kanske inte du passar.

Då hade du,

din farhåga infriades.

Då behöver du inte anställa den personen.

Men troligtvis,

med största sannolikhet

så handlar det om något helt annat.

Att man känner att, wow,

du kommer bli perfekt i det här gänget.

Ja, men precis.

Vissa företag

har ju som krav på sig att så här,

vi ska jobba diversity

i någon form.

Det kan ju vara att man anställer

en nyanländ eller någon med funktionsvariation

eller vad det än kan vara.

Eller en äldre liksom.

De bolagen är ju

lättare,

för där delar man liksom

redan samma människosyn.

Sen är det ju vissa som,

jag älskar ju diskussion

diskutera.

Det är ju roligare och mer intressant att diskutera

med någon som är långt ifrån en,

än någon som är, egentligen.

Än med oss,

som är i ditt lag.

Ja, exakt.

Jag tycker om diskussionen,

just på nätverk och sådär,

när man diskuterar.

Sen vill jag inte egentligen,

jag börjar ju inte med att prata om

ålderism.

Jag tycker att det är lite dubbelt.

Diskussionen

är nödvändig för att liksom

påvisa

att det här existerar

faktiskt.

Samtidigt som jag, det är inte så jag vill

börja en diskussion

och prata om ålderism.

Utan jag vill ju liksom, våra

konsulter och våra pensionärer

som vi har på

Företag Stockholm på Veterankraft.

Det är ju stjärnor

som är värda

mycket och som liksom

de är ju inte

billigare. Varför skulle de vara billigare?

Det här är liksom

grymt bra arbetskraft

som kommer göra skillnad

på arbetsplatsen. Då vill jag ju inte

börja egentligen med

ålderism. Men det är oftast

den diskussionen man kommer till.

Men jag vill kanske inte börja där.

Utan mer prata om

rakryggat prata om

våra pensionärer

som vi har i våra

våran pool.

Vad det är för stjärnor.

Precis, den här enorma kompetensen som finns.

Ja, exakt.

Och det tänker jag, ofta de som jag har träffat

under min tid på Iris

är ju de som är

lite äldre.

En del

fastnar liksom i

att man nästan ger upp hoppet.

För man är såhär, jaha,

jag är ju 62, så då har jag ju hört

att det är ingen mening.

Så det blir nästan en självuppfyllande profetia.

Vad vill du säga till de,

55 plus, eller ja, även till oss

som kanske nu

på pappret hör till den här

målgruppen

som kommer ha det lite svårare.

Man känner att, nej men, åh nej.

Nu har tåget

gått för mig.

Nej men alltså, det finns ju

som sagt, många har nog valde sanningar.

Och att man blir lite som ett offer för

ett ämne.

Ålderism eller så.

Det finns unga som inte får jobb

för att de inte har arbetslivserfarenhet.

De har bara pluggat.

De får inte jobb.

Men jag tror att det är farligt att hamna där.

Men det är klart att jag förstår

att det är ju jätteutmanande

att vara arbetssökande

och inte få jobb.

Och man ser liksom,

det var ju

en mamma och en dotter som hade exakt samma

bakgrund, alltså inom ekonomi eller hur det var.

Och de sökte samma jobb.

Och den här dottern fick komma på massa intervjuer

och mamma fick inte komma på någon.

Läste ni inte om det?

Nej, det var ett tag sedan.

Nej, men alltså ge upp

är ju inget alternativ.

Det är aldrig ett alternativ.

Sen så måste man väl tillåta sig

att ha någon skitdag.

Men sen är det

ju liksom, vara kreativ i sitt arbetssökande.

Det är så lätt att säga.

Med all respekt för jag förstår att det kan kännas

väldigt tufft.

Men det är ju att vara kreativ

i sitt arbetssökande.

Ta kontakt med oss på Veterankraft

bland annat.

Kontakta rekryterare.

Du kan ju kolla.

Ibland kan det ju vara…

Det har vi också…

Men det finns diskussioner att det är yngre rekryterare

som inte rekryterar äldre

för att man inte kan

identifiera sig med dem.

Men det…

Allting är…

Jag tror att det är farligt

att ha valda sanningar.

Jag brukar säga till mina arbetssökande

att man ska bara släppa det här med åldern helt.

Strunta i hur gammal du är.

Börja inte ursäkta dig på intervjun eller någonting.

Utan gå in bara som den stjärna du är

med din ära

erfarenhet och tro på dig själv.

För det är ju faktiskt så, när man börjar…

När man får sin motivation

och sitt självförtroende.

Det skiner igenom den här osäkerheten

som man får, vilket inte är så konstigt.

Sen kan man ju också tänka på hur man

får utforma sitt CV.

Att man inte kanske skriver i kronologisk ordning

med alla och har alla jobb

eller ja, 74 jobbade jag här.

Utan att man kanske sätter

ihop det till ett tematiskt CV.

Att man skriver kompetenser istället

och inom det här har jag jobbat inom.

Man tar bort årtalen.

Sen kan man ju kanske lista ut det ändå.

Men det blir tydligare.

Man behöver inte ha med en

grundskoleutbildning

som man gick på 80-talet.

Man tar de senaste och det viktigaste.

Och all utbildning är ju färskvara.

Även om du har gått en akademisk utbildning

Många kan ju tänka:

Jag har ingen akademisk utbildning.

Jag har ingen akademisk utbildning.

Jag har klarat mig så bra

i arbetslivet ändå.

Och ibland

har det varit en fördel för mig

att vara oskolad

i vissa sammanhang.

Och jag har

valt att

inte se det som en nackdel.

De har arbetslivserfarenhet.

Tänk vad man lär sig

Om ni tittar tillbaka på era arbetsliv,

vad har ni lärt er mest?

Om det är på arbeten eller om det är en skola?

Absolut.

Sen är det, jag är liksom inte emot

att man utbildar sig.

Nej, inte jag heller. Jag älskar att utbilda mig.

Men det är liksom…

Jag tror att man behöver

landa och vara trygg i där man är

och vad man kan bidra med.

Och jag förstår att det vacklar.

När man har sökt…

Många säger så här:

Jag har sökt två

tvåhundra jobb.

Har du verkligen sökt

på rätt sätt då?

Om man har sökt tvåhundra jobb

på ett halvår.

Att det blir kvantitet

istället för kvalitet.

Jag tror att det är ganska bra att tänka så här.

Vad vill jag göra?

Vad är jag bra på?

Vad kan jag bidra med?

Vilka arbetsplatser är det?

Man kan ju kontakta dem själv.

Ja, men liksom

Lägga ner, rikta

ansökningar till specifika tjänster.

Jag som har jobbat med rekrytering

så länge har ju läst allt möjligt.

Det här är ett massutskick.

Ändrar knappt namn

eller man ser att det är en annan bransch till och med.

Ja, precis.

Så att verkligen vara kreativ

i sitt arbetssökande.

Det är ett jobb att söka jobb.

Det är så man kan se det.

Så egentligen, det viktiga är att

se till att få fram vad du är bra på.

Och jag tänker att man också kan,

om man nu är rädd för att

att man faktiskt ligger lite efter

på vissa saker.

Om man tänker att, ja men okej,

arbetsgivaren kommer tro att jag inte är så bra tekniskt

eller kommer tro att jag inte kan

det här senaste systemet på marknaden

i min bransch.

Men ta en kurs i det då.

Alltså att man

reskillar sig lite

eller att man, det finns ju diverse

gratisutbildningar som går att hitta

eller att man tar någon kort kurs

på YH eller något sånt.

Så att man känner att, ja men nu är jag faktiskt

påklädd.

Jag tycker ju om

transparenta diskussioner

och jag älskar personligen själv att gå på

intervjuer

och känner mig liksom,

jag har ett självförtroende i det.

Och jag har ju hållt

i väldigt många intervjuer också.

Men att fråga saker

om det är ett system man inte kan.

Vad har andra haft för utmaningar

och lärde sig i det här systemet?

Att fråga saker.

Många går ju på en intervju

och ska svara på frågor.

Och när jag jobbade som jobbcoach

som ni också gör och har gjort,

så är det ju att coacha

folk i att, vill du jobba där?

Också fråga, vara nyfiken.

Du ska ju vara där största delen

av din dag.

Du behöver ju också veta att det är där du ska lägga

all din energi.

Det ska vara ett samspel.

Det ska ju bli perfect match.

Du ska inte svara på frågor och bara, den vill ha mig.

Alltså, vad vill du?

Det pratade jag jättemycket om

när jag jobbade som jobbcoach.

Då många var sådär,

vi får se vad Arbetsförmedlingen

hittar på åt mig nu.

Ja, men vad vill du ska ske?

Alltså, äg din situation.

Jag tänker att mycket av det som,

dina tips här,

kan ju faktiskt användas av

alla arbetssökande, oavsett ålder.

Ja, men precis. Jag känner att jag svävar

lite, eftersom jag har jobbat

på jobbzon med bemanning

och rekrytering i många år.

Och det var ju allt,

det var inom white collar,

alltså tjänstemän, men det var ju…

Det var ju inte någon speciell målgrupp så.

Så jag jobbade på jobbentrén och var,

då var det ju nyanlända

och utrikesfödda.

Och nu så på Veterankraft

så är det ju liksom

ja men 55 plus.

Och som sagt,

det är för mig

det är ingen skillnad

i någon av de här.

Sen är det lite olika utmaningar

och lite så.

Man ska inte blunda för att olika personer

har olika utmaningar.

Men jag liksom

tassar lite på tå kring att

röra in att den här målgruppen är så här.

Men om du vill,

du får göra ett sista medskick här nu då till

oavsett vem man är,

men man söker jobb.

Vad har,

om du sammanfattar

dina bästa tips

från alla år som inom arbetsmarknadsfrågorna.

Ja, alltså,

jag tycker att det är att

försök att vara

liksom

ihärdig och kreativ

och var inte så

som alla andra.

Det jag har gjort

när jag har sökt jobb

och som jag har fått bra respons på.

Sen har jag inte fått alla jobb.

Det var en period, jag var arbetssökande

och jag kom tvåa i fem processer.

Det var tufft,

men valde ändå att se det som

bättre idé.

Bättre idé än att inte bli kallad alls.

Men det är väl klart att

det var långa processer och sådär.

Men var kreativ

och var lite

gör någonting extra

att skicka en ansökan och så.

Vad gjorde du då som stack ut?

Ja, men jag kontaktade alltid

personen som står som ansvarig

för den här

tjänsten. Lade till på LinkedIn.

Skrev på LinkedIn.

Jag kanske mejlade när man fick ett

automatiskt svar och så står det

Anna Andersson.

Ja, men då skrev jag till

Anna Andersson och så här, tack för

jag fick ert autoreply.

Tack så mycket, men jag vill även lyfta

fram här att jag är superintresserad

inte vet jag, skriver

någonting extra.

Ibland ringde jag

innan.

Ja, men jag ser att ni söker,

är den fortfarande aktuell och så här?

Ja, ja, men visst.

Hur mottas det då?

För jag vet att en del tycker,

när de ringer att de bara,

men ni ska inte ringa,

vi har undanbett oss det,

att de inte blir så väl mottagna.

Står det att man inte ska göra det

så ska man väl passa sig för det.

Men även annars,

så att de upplever att de

får ett stressat bemötande.

Ja, nej, och då

jag är lite teflon för sånt.

Ni är ett sådant otroligt intressant bolag

så jag förstår att ni blir nedringda, sorry.

Men man kan ju alltid säga någonting.

Jag gjorde så.

Och ibland så skrev jag:

Nu har jag skickat en ansökan.

Jag ser fram emot att höra från er.

För det är ju inte alltid…

Jag vet ju själv som rekryterare.

Jag hann inte läsa alla ansökningar.

Tyvärr.

Vissa har ju urvalsfrågor

och ibland måste man

ha det.

Alla som ringde

eller mejlade,

gjorde någonting extra.

Jag gick alltid in och kollade den CV.

Bra tips.

Sen berättade du på din gotländska också,

för då låter du så här helylle och pålitlig också.

Nej, men gud, förlåt att jag stör!

Men jag är så intresserad.

Ja, nej, men…

Och jag förstår, jag utgår från mig själv.

Och jag är ganska orädd och

Jag är en orädd person och jag är nyfiken och jag har väl bra, eller väl, jag har bra självförtroende när det gäller arbetsmarknaden.

Sen har det vacklat i perioder.

Men jag har en ganska bra grund.

Och jag förstår att det kan skilja sig jättemycket.

Med all respekt för det.

Men var kreativ.

Gör någonting extra.

Lägg in på LinkedIn eller mejla.

Det jag hör är,

visa att du verkligen vill.

Att du vill ha just det där jobbet.

Och även om du inte vill ha just det där jobbet,

så ta reda på varför söker jag just det här jobbet.

Skulle jag vilja jobba här?

Något hittar man nog.

De söker bara jobb.

Och sen skriver man, jag är proaktiv.

Man använder olika adjektiv liksom.

Och jag vet att jag frågade någon.

Du skriver att du är proaktiv.

Har du något exempel på när du har varit proaktiv?

Kan du berätta om det?

Du vet kanske inte vad proaktiv betyder.

Så det där är också så himla viktigt.

Vem är jag?

Vad kan jag bidra med?

Varför ska just jag ha det här jobbet?

Det är tufft att söka jobb.

Det vet ju vi som har jobbcoachat.

Och fördelen tycker jag att jobba i bemanningsbranschen.

Det är att man får möjlighet att ge folk jobb.

Det tyckte jag var den stora skillnaden när jag gick från

jobbcoachning och coacha folk till jobb.

Att gå till ett bemannings och rekryteringsföretag

där jag har massa jobb som jag får ge till folk.

Det är en lyx.

Det var en väldig lyx.

Och det är ju, nu får ju inte alla hos oss

här på Veterankraft uppdrag.

Så är det ju.

Men väldigt många,

vi är väldigt många grymma

55 plus och pensionärer

som gör sådan otrolig skillnad

ute hos våra kunder varje dag.

Jag tänker också att det ökar livskvaliteten hos

även de som har gått i pension.

Att man har en meningsfull vardag

och får fortsätta bidra.

Sammanhang.

Det är bra för folkhälsan också.

Ja, exakt.

Nu kan jag inte jobba för ni ska till sommarstugan

i Dalarna i två veckor.

Men jag kommer tillbaka.

Ja, men ha det så kul.

Då hörs vi.

Det blir otroligt härliga

dialoger med folk.

Och det jag tänker också

när jag är ute på nätverksträffar och sådär

och berättar att jag jobbar på Veterankraft

så många vet vilka vi är.

Ja, men min granne

hade er hemma och klippte gräs och sådär.

Så jag tror många kanske associerar oss till

privata marknaden och där är vi störst.

Men vi jobbar ju som sagt också

business to business

och jobbar med företag i alla branscher.

Och vi har över 40 kontor i Sverige.

Så vi är inte ett litet företag.

Så vi har lång och bra erfarenhet

av att hyra ut seniora.

Det är vi jättestolta över.

Det ska ni vara.

Och du ska vara stolt över alla.

Du har haft och fortfarande

har möjlighet att hjälpa.

Vi är stolta över att vi bjöd in Tove här.

Ja, verkligen.

Gud vad härligt att höra.

Man skulle kunna prata om det här hur länge som helst.

Men den tiden har vi ju inte.

Nu måste jag tillbaka och få ut

fler folk i jobbet.

Men är det så att man vill till oss

för att man söker jobb

så är man välkommen att kontakta mig

på tove.jungar@veterankraft.se

Och är man ett företag som känner att

nej men nu, vi vill anställa

en erfaren person

så hör man av sig på samma mejladress.

Underbart.

Du finns på LinkedIn också.

Jajamensan, det är bara att adda mig på LinkedIn.

Ja.

Ljuvligt.

Tack snälla To

och energi och motivation.

Man vill ut och visa vad man kan.

Men då är det ju många bra tips som Tove kom med här.

Och kontakta Veterankraft

eller något av de andra företagen

som anställer personer med

lång arbetslivserfarenhet.

Ja men verkligen.

Vi fick ju faktiskt ett tips från vår

förra poddgäst Elin Eriksson

på Women in Tech Sweden.

Och hon sa det att många

som jobbar inom techbranschen

som har väldigt mycket erfarenhet,

kanske lite äldre,

är ofta konsulter.

Så de har eget företag

eller att de fakturerar via någon tjänst.

Och det kan ju faktiskt vara också

ett sätt att få företagen

att sänka garden.

Var inte rädd.

Här kommer jag med mitt företag

och då plötsligt blir det inte

ett lika högt steg,

varför det nu skulle vara det.

Nej, och många branscher går ju över

till det också, till gigjobb

och att man anställer konsulter

istället för att man inte anställer

fast personal.

Och det är ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden igen

och visa vad man kan.

Och även om du inte har ett företag så kan du göra uppdrag

via frilansfinans och sådana företag också.

Precis.

Lycka till hörni allihopa därute

så hörs vi igen om två veckor.

Det gör vi.

Ha det fint.

Ha det bra, hej då.